Tant är tillbaka...
...och vill göra ett inlägg i debatten.
Vi åkte in till stan en sväng igår kväll och när vi senare åkte hem så var det lite stökigt på bussen. Vi satt längst bak och betraktade och lyssnade till det hela. Det var i alla fall just då mest högljutt. Sen började det urarta en smula eller två och det var en massa rörelse och tjejer som ropade åt killar att lägga av och ett tredje gäng som kommenterade det hela från två sätens avstånd. Ålder på de flesta var kanske 18, max 20.
När vi nästan är hemma ser vi att en bekant till oss är i allra högsta grad involverad och att det dessutom är hon som "ligger lite illa till". Mathias går då fram dit och jag efter, utan att tänka något vidare. Jag är ju sjukt "chicken" när det kommer till såna här bitar och tycker att det är jätteobehagligt och vill bara därifrån och slippa se och höra, så varför jag morskt gick efter nu och ansåg att jag skulle vara del i det hela har jag ingen aning om.
Hur som helst, det jag reagerade på och tänkte på efteråt var en killes kommentar, en av de som satt på åskådarplats. Han sa något i stil med att "titta, nu kommer det någon och bryter, det är lika bra." Han var också en lite kaxig typ men han sa det ändå på ett sånt sätt som att han tyckte att det var skönt att det var någon (och jag antar att det hade betydelse att Mathias var både lite äldre och större än de samtliga bråkmakare) som faktiskt gick in. Om inte annat bara för att varva ner det hela. Jag tror inte Mathias sa eller gjorde något utan bara gick dit. Jag kommer inte hundra ihåg för det var lite chockartat för fröken, men det lugnade sig ju och de klev av på hållplatsen vi var på då.
Och när jag då tänkte på detta efteråt så känner jag att om det är så där lite som behövs, att unga faktiskt känner sig mer trygga och lugna bara av en vuxen mans närvaro PÅ EN BUSS en lördagnatt...det kan väl inte vara så svårt att fixa?
Han som sa det där var absolut inte med i det hela på något sätt, han hade bara varit lite hödljudd innan tillsammans med sina kompisar, men antagligen så tyckte inte han att det var så himla lattjo med nästan-slagsmål och tyckte då att det var skönt att någon gick dit. Jag kan ju såklart ha fel men jag fick det intrycket då.
Och Mathias gick ju in väldigt sent också, hade någon varit på plats innan så kanske det inte ens hade behövt gå så långt. Frid och fröjd antar jag, det hela såg ju ut att vara lungt när vi gick av, men ändå.
Och vi bor ju där det är lite stökigt så kanske någon form av "bussvakt" vore på sin plats åtminstone på helgnätter. De ska i min värld inte vara kaxiga, störiga biffar som är ute efter att sätta fulla, skräniga typer på plats bara för att de är lite hödljudda, utan bara vuxna människor som ÄR och SYNS på bussen och såklart kan hjälpa till om det skulle behövas. Och detta självklart också för samtliga bussresenärers trygghet.
Jag skulle inte velat vara själv på den bussen hem, så det var mycket skönt att ha en karl att luta sig mot.
Så, då var det sagt!
//
Vi åkte in till stan en sväng igår kväll och när vi senare åkte hem så var det lite stökigt på bussen. Vi satt längst bak och betraktade och lyssnade till det hela. Det var i alla fall just då mest högljutt. Sen började det urarta en smula eller två och det var en massa rörelse och tjejer som ropade åt killar att lägga av och ett tredje gäng som kommenterade det hela från två sätens avstånd. Ålder på de flesta var kanske 18, max 20.
När vi nästan är hemma ser vi att en bekant till oss är i allra högsta grad involverad och att det dessutom är hon som "ligger lite illa till". Mathias går då fram dit och jag efter, utan att tänka något vidare. Jag är ju sjukt "chicken" när det kommer till såna här bitar och tycker att det är jätteobehagligt och vill bara därifrån och slippa se och höra, så varför jag morskt gick efter nu och ansåg att jag skulle vara del i det hela har jag ingen aning om.
Hur som helst, det jag reagerade på och tänkte på efteråt var en killes kommentar, en av de som satt på åskådarplats. Han sa något i stil med att "titta, nu kommer det någon och bryter, det är lika bra." Han var också en lite kaxig typ men han sa det ändå på ett sånt sätt som att han tyckte att det var skönt att det var någon (och jag antar att det hade betydelse att Mathias var både lite äldre och större än de samtliga bråkmakare) som faktiskt gick in. Om inte annat bara för att varva ner det hela. Jag tror inte Mathias sa eller gjorde något utan bara gick dit. Jag kommer inte hundra ihåg för det var lite chockartat för fröken, men det lugnade sig ju och de klev av på hållplatsen vi var på då.
Och när jag då tänkte på detta efteråt så känner jag att om det är så där lite som behövs, att unga faktiskt känner sig mer trygga och lugna bara av en vuxen mans närvaro PÅ EN BUSS en lördagnatt...det kan väl inte vara så svårt att fixa?
Han som sa det där var absolut inte med i det hela på något sätt, han hade bara varit lite hödljudd innan tillsammans med sina kompisar, men antagligen så tyckte inte han att det var så himla lattjo med nästan-slagsmål och tyckte då att det var skönt att någon gick dit. Jag kan ju såklart ha fel men jag fick det intrycket då.
Och Mathias gick ju in väldigt sent också, hade någon varit på plats innan så kanske det inte ens hade behövt gå så långt. Frid och fröjd antar jag, det hela såg ju ut att vara lungt när vi gick av, men ändå.
Och vi bor ju där det är lite stökigt så kanske någon form av "bussvakt" vore på sin plats åtminstone på helgnätter. De ska i min värld inte vara kaxiga, störiga biffar som är ute efter att sätta fulla, skräniga typer på plats bara för att de är lite hödljudda, utan bara vuxna människor som ÄR och SYNS på bussen och såklart kan hjälpa till om det skulle behövas. Och detta självklart också för samtliga bussresenärers trygghet.
Jag skulle inte velat vara själv på den bussen hem, så det var mycket skönt att ha en karl att luta sig mot.
Så, då var det sagt!
//
Kommentarer
Trackback
