Kärleksbrev
Jag njuter fortfarande...njuter!
Introt till Hjärta...herregud vad det är bra.
Jag försökte förklara för Mathias igår vad denna musik gör med mig. Det är precis som att massa "vågor" i kroppen bara hittar harmoni. Jag känner musiken tar tag i mig och får mig att må så otroligt gott. Hela jag blir så berörd och bar "flyter". Toner, text, ljud, röst...allt! Allt tillsammans blir bland det bästa som har hänt mig och ger en känsla, förlåt.. massvis med känslor, som jag skulle önska att varje människa någongång får uppleva.
Jag känner tårar, lycka och kärlek.
Är själv fascinerad av att musik och ett enda band kan göra allt detta och jag vill verkligen understryka här att jag är 27 och inte 14 så jag har med råge passerat stadiet där jag skulle skriva och uttrycka detta för någon slags uppmärksamhet och allt vad det nu kan vara.
Det är fascinationen över känslan men också över dem, över Kent. Att de gång på gång på gång kan skapa detta. Musik som berör min själ. Jag beklagar om detta låter präktigt men jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Ren och skär kärlek!
Har Sjukhus i bakgrunden nu och det är så bra. Det är så sinnessjukt bra!
Joakim Berg är en gud för mig!
Kent har alltid inneburit magi för mig men det är ju inte så att detta är deras andra eller ens tredje platta utan åttonde!! Och samma sak, varenda gång. Hur gör dom??
Utöver detta har jag en enorm respekt och ödmjukhet för deras sätt att vara kring bandet. Man vet inte ett dugg om deras privatliv, familjer, boende, bilar, katter, hundar, barn. De är kent-igt hemliga och har lyckats med det genom alla dessa år. Och är det något extra så är det till exempel för Plan eller Stockholms hemlösa.
Det finns inte en enda skiva som är dålig eller mindre bra. Jag har olika relationer till dem beroende på i vilket skede i livet jag själv var, men det är väl ganska vanligt. Hagnesta Hill till exempel fick jag nedskickad till mig när jag var och pluggade i Frankrike och det året var så väldigt..ja vi kan väl säga annorlunda, så jag hade lite svårt att ta in Hagnesta. Och jag har bitvis haft svårt att ta in Isola också fast jag tycker att den sticker ut på ett positivt sätt och har genomgående ett skönt sound. Märkligt det där.
Min favorit är nog Du & Jag Döden. Det var också i ett skede i livet då jag verkligen unnade mig att lyssna på musik och gick med 400 slag och co i öronen när jag gick till jobbet. Nu när jag tänker på det...jag var ganska risig den perioden, så jag gissar att jag klamrade mig fast extra mycket vid alla toner, känslor och ord då.
Det finns en låt som jag har lite svårare för och det blev inte bättre när videon kom. Däremot är denna låt helt fantastisk live och jag glömmer helt att jag tycker att det är en av deras mindra bra låtar. Låten jag menar är Kärleken väntar. Kunde hända att jag hoppade över låten när den kom i någon slags spelare, men när de spelar den live...så himla bra!!
Nu ska jag ta en kopp kaffe, luta mig tillbaka i soffan och fortsätta njuta...
//
Introt till Hjärta...herregud vad det är bra.
Jag försökte förklara för Mathias igår vad denna musik gör med mig. Det är precis som att massa "vågor" i kroppen bara hittar harmoni. Jag känner musiken tar tag i mig och får mig att må så otroligt gott. Hela jag blir så berörd och bar "flyter". Toner, text, ljud, röst...allt! Allt tillsammans blir bland det bästa som har hänt mig och ger en känsla, förlåt.. massvis med känslor, som jag skulle önska att varje människa någongång får uppleva.
Jag känner tårar, lycka och kärlek.
Är själv fascinerad av att musik och ett enda band kan göra allt detta och jag vill verkligen understryka här att jag är 27 och inte 14 så jag har med råge passerat stadiet där jag skulle skriva och uttrycka detta för någon slags uppmärksamhet och allt vad det nu kan vara.
Det är fascinationen över känslan men också över dem, över Kent. Att de gång på gång på gång kan skapa detta. Musik som berör min själ. Jag beklagar om detta låter präktigt men jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Ren och skär kärlek!
Har Sjukhus i bakgrunden nu och det är så bra. Det är så sinnessjukt bra!
Joakim Berg är en gud för mig!
Kent har alltid inneburit magi för mig men det är ju inte så att detta är deras andra eller ens tredje platta utan åttonde!! Och samma sak, varenda gång. Hur gör dom??
Utöver detta har jag en enorm respekt och ödmjukhet för deras sätt att vara kring bandet. Man vet inte ett dugg om deras privatliv, familjer, boende, bilar, katter, hundar, barn. De är kent-igt hemliga och har lyckats med det genom alla dessa år. Och är det något extra så är det till exempel för Plan eller Stockholms hemlösa.
Det finns inte en enda skiva som är dålig eller mindre bra. Jag har olika relationer till dem beroende på i vilket skede i livet jag själv var, men det är väl ganska vanligt. Hagnesta Hill till exempel fick jag nedskickad till mig när jag var och pluggade i Frankrike och det året var så väldigt..ja vi kan väl säga annorlunda, så jag hade lite svårt att ta in Hagnesta. Och jag har bitvis haft svårt att ta in Isola också fast jag tycker att den sticker ut på ett positivt sätt och har genomgående ett skönt sound. Märkligt det där.
Min favorit är nog Du & Jag Döden. Det var också i ett skede i livet då jag verkligen unnade mig att lyssna på musik och gick med 400 slag och co i öronen när jag gick till jobbet. Nu när jag tänker på det...jag var ganska risig den perioden, så jag gissar att jag klamrade mig fast extra mycket vid alla toner, känslor och ord då.
Det finns en låt som jag har lite svårare för och det blev inte bättre när videon kom. Däremot är denna låt helt fantastisk live och jag glömmer helt att jag tycker att det är en av deras mindra bra låtar. Låten jag menar är Kärleken väntar. Kunde hända att jag hoppade över låten när den kom i någon slags spelare, men när de spelar den live...så himla bra!!
Nu ska jag ta en kopp kaffe, luta mig tillbaka i soffan och fortsätta njuta...
//
Kommentarer
Trackback
