Livet som teaterdirektör

Det börjar med att jag vaknar av Mathias förskräckliga klockradio. Och självklart ska han snooza några gånger också..:) Men jag börjar faktiskt vänja mig och registrerar mest oljudet, stör mig inte lika mycket.
Fönstret som bara har stått öppet jättelite åker upp när det blir korsdrag av att han öppnar ytterdörren för att åka iväg till jobbet. Lite senare hör jag saaben komma åkandes, han har glömt något. Det är något med avgassystemet..

Jag kliver upp och äter lite frukost. Eller nej förresten, jag äter faktiskt ganska mycket frukost. Och jag ska dessutom träna snart så jag fyller på ordentligt. Igår kokade jag två ägg och när jag sitter vid bordet och äter min yoghurt så hör jag något som låter. Tjuter lite, nästan piper. Och det kommer någonstans från bordet, under min näsa. Jag lyssnar och undrar vad det är som försiggår, vad sjutton är det som kan låta så. Tillslut fastnar blicken på äggen och jag hör att ljudet kommer ifrån ena ägget...gissa paniken jag hinner få!!? Pip från ägget, vad?? jag har kokat det..åh herregud jag har ju kokat det..vad finns där i..?? Innan jag ser att en svag men lång spricka sträcker sig över halva äggskalet. Jag knäcker ägget, ser att det skvätter en del vatten, och pipandet tystnar. Jag andas ut.
Idag är en sån där skön morgon då jag har gott om tid och verkligen försöker njuta. Jag har till och med kokat en kopp kaffe. I vanliga fall dricker jag först på jobbet. Vi fick en perkolator (eller hur det nu stavas) av mamma och Bengt och jag älskar ljudet från dem av någon anledning. Gissar att det är från tiden med mormor och hennes dåvarande, att de hade det och att det blev ett mysigt välbekant ljud. Så låter vår också, men jag tror att när man kokar ganska lite kaffe, typ till en person, så tycker den inte att det är riktigt lika kul som att fylla den med 14 koppar. Den tjuter nästan också lite grann, som ett suckande, nästan som att man vill tycka lite synd om den, haha.

När jag sitter där och har skrapat upp den sista yoghurten och knastrat i mig hårdbrödmackan hör jag också att fläkten ovanför spisen låter ganska högt. Även när den är av alltså. Och när det går så tickar den ganska högt.
Trettio meter bort ligger en förskola och de är ute nästan jämt, oavsett väder, så jag hör även dem. Och det är ju ett riktigt mysigt ljud också, saknar när jag själv jobbade på förskola..

Nu är det dags att packa träningskladerna och matlådan och bege sig in till stan. Jag bävar dock, det har gått över till sommartid på bussarna och linje 5 som går härifrån till ett annat välbefolkat område på andra sidan stan är i vanliga fall jämt full, oavsett vilken tid man åker. Det är alltid en dubbel buss, med dragspel, och det händer att man ofta får stå. Nu har de alltså dragit ner tiderna ordentligt och igår när vi ca 12 pers skulle kliva på vid vår hållplats, kom vi knappt på. Och då startar bussen bara fyra hållplatser tidigare. Och mer folk skulle ju på efter vägen. Vissa kom med, andra inte. Heeeelt hysteriskt. Jag klarar mig ju bra, jag kan stå och gå och mår över lag väldigt bra, har inga barn, djur eller rollatorer med mig. Men hur gör de andra, de som inte är i samma sits som jag?
Ringde till UL sen och undrade hur de hade tänkt här? Och jag åkte ju dessutom kl halv tio på förmiddagen, inte ens rusning!! Antar att det blir samma om en halvtimme då jag ska iväg igen.

Ha en fin dag!