Livet som teaterdirektör

Igår eftermiddag tog en liten vändning. Jag fick en mindre ångestattack, har inte haft någon nu på väldigt länge.

Det började på jobbet vid fyra, jag blev yr och började skriva konstiga saker på skärmen när jag skulle söka rätt på folk (skrev enskede istället för eriksson tex) och hade väldigt svårt att hålla fokus. Jag kände också att jag andades dåligt och att jag nog hade gjort det ett par dagar. Jag väntade lite men gick sedan över till pappersarbete istället för att riskera att göra dåliga samtal.
Mathias hämtade upp mig vid fem och vi skulle åka och handla lite snabbt. Han var i fin fredagsform och riktigt busig, ville "kärleksbråka" och var på ett strålande humör. Tråkigt att jag inte kunde dela det med honom bara, jag bad honom att behålla det så skulle jag nog känna mig lite bättre efter ett tag.

Vi kom hem och jag la mig för att vila ett tag. Nu när jag har lärt mig lite mer och har fler verktyg så är det bland annat andning och medveten närvaro jag jobbar med. För några inlägg sedan skrev jag ju om den inre scenen som jag läst om i Åsa Nilsonnes bok som hjälpt mig jättemycket.
Det la sig efter ett tag och det var också egentligen först då som jag förstod att det var en ångestattack. Konstigt kanske ni tycker men när jag är mitt i "det som känns konstigt" har jag fullt upp med att fokusera på att andas och göra det som gör att jag ska må bättre. Det är klart att jag tänkte när jag satt på jobbet att det är ångestsymptom som kommer, men jag försöker att tänka på det så lite som möjligt så jag inte ska stressa upp mig. Ångest är riktigt vidrigt och jobbigt så jag gör allt nu för tiden för att jag inte ska känna det (..."den här gången vill jag att det ska bli riktigt bra.."). Så när jag låg där på sängen och vilade försökte jag verkligen fokusera på min andning och tänka på min inre scen, tömma den på människor så gott det gick men de människor och intryck som prompt skulle vara kvar, lät jag bara finnas lite längre bak på scenen. Och jag gick faktiskt ner och satte mig själv i en skön fåtölj på scenen så att jag ytterligare skulle kunna fokusera på det som är viktigt just nu.
För det funkar ju så, kan jag bara fokusera på mig själv ett tag och se till att jag mår gott, då kan jag verkligen fortsätta må gott utåt sen och vara den jag faktiskt är och fokusera på alla goa människor omkring mig. Så enkelt men så svårt.

Det lugnade sig i alla fall efter ett tag och jag gick upp och ut på balkongen där Mathias redan satt. Jag var lite trött efteråt och ville gärna äta och så blir det alltid när jag har haft en ångestattack. Dock inte så mycket den här gången eftersom den var relativt liten, men ändå. Och det är ändå skönt att känna igen sig lite :) Det är ju faktiskt så att jag har levt med det här så pass länge att alla symptom och allt runt omkring är min vardag. Man känner sig nästan lite "hemma" när det drar igång, hur jobbigt och vidrigt det faktiskt än är. Jag har ju haft mer ångest än inte.

Så, mina verktyg och hjälpmedel nu är:

• KBT (att hitta alternativa tankar och utmana min verklighet)
• Medicinen
• Andningen (att andas med magen, inte med bröstet. Kronisk hyperventilering)
• Medveten närvaro
• Acceptans

Idag känns det bättre även om jag är lite matt och lite "på min vakt". Och det jobbar jag ju också med. Jag jobbar för att bli fri. Jag blir säkerligen aldrig helt fri, men bättre än så här ska det baske mig vara!
Den här gången vill jag att det ska bli riktigt bra!!