Varför teaterdirektör?
Idag är jag hemma och är sjuk, har kännt mig ur form hela veckan, så nu fick det räcka.
Hur som helst, tänkte skriva lite om varför jag har valt att kalla min blogg ”En teaterdirektör”. Min vår har ju varit en aning snurrig, min ångest kom tillbaka och dessutom kom det upp mer på bordet som väntar på svar. Fick superbra hjälp av en psykolog som heter Nina, som var specialiserad på KBT och som jag nu kan mer om. Hon fick också upp ögonen på mig vad gäller ett par saker som jag själv känner har saknats under en lång tid i mitt liv, men jag själv har inte kunnat plocka fram detta. Två av dessa saker, väldigt viktiga saker, är acceptans och medveten närvaro (eller, mindfulness om man vill vara lite internationell). Det kändes klockrent när hon började prata om dessa och hon tipsade mig då om två böcker som är författade av två kollegor, Åsa Nilsonne och Anna Kåver. Böckerna hänger ihop lite och Åsa kallar Annas bok sin egen boks ”tvåäggstvilling”. Beställde dessa böcker kvickt och fastnade snabbt för det som förmedlades.
Vill också tillägga att man givetvis inte måste ha ångest eller andra bekymmer för att läsa dem, de är definitivt fina komplement till livet över huvudtaget (tadaa, dagens visdomsord!).
Acceptans har jag själv jobbat med i många år på mitt egna sätt, halvt medvetet om det, halvt inte alls. Så Anna Kåvers bok var en skön extra knuff och faktiskt bekräftelse på det jag gjort och framför allt kan den hjälpa mig att ta ännu flera steg framåt.
Ni som känner mig...ni vet ju att jag lätt kan haka upp mig på saker, fixar inte alls om någon är arg eller sur på mig, allt ska redas ut och framför allt förstås till molekyl (näst intill) etc. Och ibland kanske det kan vara bra att släppa lite och faktiskt bara, acceptera.
Medveten närvaro har jag saknat ännu mer i mitt liv utan att jag vetat det. Det ska göras tusen saker samtidigt, inte en lugn stund, herreguuud man kan ju inte titta på tv mer än tio minuter i sträck och när allt är lugnt och alla runt omkring mår bra, då först kan jag kanske slappna av lite.
Hur mycket vinner jag på allt detta? Nej, precis.
Så, då tog jag alltså tag i denna bok av Åsa Nilsonne och nu kommer teaterdirektören. För mig då som samtidigt börjat lära mig om KBT märkte snabbt att mycket i boken bygger på just det och det var ju ganska skönt. Inte ett jättestort ytterligare kliv, hade nog med att hålla ordning. Och det är skönt att se att mycket hänger ihop, att faktiskt kunna hänga med i tankebanorna.
Åsa föreslog då att man kan föreställa sig en inre teaterscen med sina aktörer och en ”pjäs” som då ska regisseras. Livet med andra ord! Och det är jag som är direktör och bestämmer hur det ska vara på min scen. Vilka ska få komma upp och få gå ner från min scen, vilka får kliva ner ett litet tag så att jag kan lägga fokus på de eller dem som jag faktiskt vill ska vara på scenen just nu, för att senare få komma tillbaka, etc?
Och kanske framför allt, och det här var breaking news för mitt snurriga huvud; att bara sitta i mörkret framför scenen och bara vara och lyssna. Att betrakta och inte ta in allt. Att distansera sig och bara..acceptera. För man måste ju faktiskt inte ha full pejl och engagera sig i allt som utspelar sig på scenen.
Så, jag bestämde mig ganska snart för att jag skulle bli teaterdirektör! Undertiteln ”den här gången vill jag att det ska bli riktigt bra” syftar givetvis på att jag är less på att det aldrig blir riktigt bra med min ångest. Har ju faktiskt brottats med detta i 8-9 år. Jag ska ta all hjälp jag kan få, gräva upp och verkligen jobba för att det ska bli riktigt bra! Och åtminstone så är jag på god väg. Superskönt! Sen vill jag ju såklart att det ska gå fort, fort och helst ska allt vara bra efter en vecka, men ja...kanske att jag fått omvärdera det ganska ordentligt och...accepterat det!
Detta var bara kort om boken och medveten närvaro men nu vet ni i alla fall varför bloggen heter som den gör.
Kategorin som jag kommer att ansluta det här inlägget till kallar jag ”Sorkar och sälar”. Sälen finns på framsidan till Anna Kåvers bok och sorken är egentligen s.o.r.k och kommer från Nina och hennes KBT-arbete. Hur jag ska lära mig att ”se” mina panikattacker. (Vad det är för djur på Åsas bok har jag inte lyckats lösa. Kyckling, pingvin?)
Som ett litet avslut, har jordens nostalgitripp nu när jag är hemma och är krasslig, jag lyssnar/tittar på Mtv...
Glad midsommar på er!
