Livet som teaterdirektör

Jag och min gube satt och filosoferade över livet igår kväll på balkongen (where else..), tittar ut över området och det var väldigt lugnt. Någon enstaka taxi, några ungdomar men inte så mycket mer. Tills vi hör ett märkligt ljud strax nedanför oss. Vi kikar ner, det är ganska mörkt så vi ser inte så jättebra. Sen hör vi ett väsande och då ser vi att det är två katter som sitter och blänger på varandra. En svart och en röd katt. Stryker omkring bland cyklarna. Den röda verkar ändå ganska cool, vänder ryggen flera gånger, går långsamt därifrån, sitter på avstånd och tittar. Nästan lite kaxig. Den svarta ligger kvar vid cyklarna. Efter ett tag går den röda, tror vi i alla fall. En minut senare är den tillbaka och de börjar om.
Mathias följer detta med spänning medan jag tycker att det är ganska jobbigt men kikar ändå, lite grann.
Helt plötsligt avbryts vi alla, både vi och de två katterna, av ett ordentligt kattskri. Borta vid förskolan ser vi ytterligare två katter susa förbi i 210 km/h, den ena jagandes den andra.
När vi återgår sen så har ytterligare en femte katt anslutit sig, lite på avstånd. Han sitter lite längre bort och iakktar.

Så när mörkret faller är det katterna som gör gårdarna osäkra och pinkar revir. En ny era tornar upp sig. Be aware...