Inne i hjulet
Var hos min psykolog igår. Jobbigt. Bra men jobbigt. Blev medveten om att jag fortfarande är på flykt, att jag sysselsätter mig med tusen saker för att slippa fundera så mycket. Och det funkar ju på kort sikt men i det långa loppet är det värdelöst, särskilt för mig som har ångest. Efter ett tag smäller det ju..
Så nu måste jag skärpa mig och börja varva ner. Men det är inte så lätt kan jag säga. Det är en hel del som tynger just nu och det är nära någon form av bristningsgräns. Hon sa att jag har utmattningssymptom. Är trött hur mycket eller lite jag än sover, bokstäver och siffror hoppar och studsar, tryck i huvudet, dåligt minne, ännu svårare än vanligt med koncentration.
Ur ångest-synvinkel är det ganska lungt men jag är jättestressad över andra saker. Så det är nog inte så himla bra egentligen.
Och i eftermiddags var jag hos arbetspsykologen. Jag fick inte reda på så mycket om de tidigare testerna mer än att det hade gått bra. Idag gjorde vi ännu fler tester, satt i en och en halv timme och klurade och koncentrerade mig. Fortfarande ganska tagen av mitt samtal som jag hade på jobbet tidigare idag. Men det gick nog ganska bra tror jag.
Först rabblade hon tio ord som jag skulle komma igår i rätt form (ex. tyckte, inte tycka osv) och jag fick tio gånger på mig och jag skulle klara minst två gånger i rad och ytterligare en gång efter en halvtimme.
Sen har jag förklarat ord, ritat figurer, byggt med klossar, tittat på bilder och letat fel, letat samband mellan både ord och figurer mm. Och det gick faktiskt bra, det kände jag också. Jag kanske inte var snabbast i världen men jag gjorde åtminstone det mesta rätt.
Imorgon ska jag dit igen och göra fler tester och sedan uppföljning om någon vecka. Till min vanliga psykolog ska jag åter om fyra veckor.
Jag vill åter igen säga att jag har haft en otrolig tur med alla människor jag träffar i den här processen. Alla är väldigt vänliga, förstående och duktiga på det de gör. Även om jag tycker synd om de anställda på arbetsförmedligen då jag tycker att det verkar som att de till 80% jobbar med att göra rätt i systemen, inte att titta på individen som sitter mitt emot dem.
Nu är jag väldigt motiverad och framåt, allting till trots, så jag upplever det inte som någon jätteproblem, men jag gissar att det finns ganska många innanför arbetsförmedlingens väggar som är min raka motsats.
Nu ids jag inte skriva mer om detta, har fått med det mesta och summa summarum, allt är lite sisådär nu.
//
Så nu måste jag skärpa mig och börja varva ner. Men det är inte så lätt kan jag säga. Det är en hel del som tynger just nu och det är nära någon form av bristningsgräns. Hon sa att jag har utmattningssymptom. Är trött hur mycket eller lite jag än sover, bokstäver och siffror hoppar och studsar, tryck i huvudet, dåligt minne, ännu svårare än vanligt med koncentration.
Ur ångest-synvinkel är det ganska lungt men jag är jättestressad över andra saker. Så det är nog inte så himla bra egentligen.
Och i eftermiddags var jag hos arbetspsykologen. Jag fick inte reda på så mycket om de tidigare testerna mer än att det hade gått bra. Idag gjorde vi ännu fler tester, satt i en och en halv timme och klurade och koncentrerade mig. Fortfarande ganska tagen av mitt samtal som jag hade på jobbet tidigare idag. Men det gick nog ganska bra tror jag.
Först rabblade hon tio ord som jag skulle komma igår i rätt form (ex. tyckte, inte tycka osv) och jag fick tio gånger på mig och jag skulle klara minst två gånger i rad och ytterligare en gång efter en halvtimme.
Sen har jag förklarat ord, ritat figurer, byggt med klossar, tittat på bilder och letat fel, letat samband mellan både ord och figurer mm. Och det gick faktiskt bra, det kände jag också. Jag kanske inte var snabbast i världen men jag gjorde åtminstone det mesta rätt.
Imorgon ska jag dit igen och göra fler tester och sedan uppföljning om någon vecka. Till min vanliga psykolog ska jag åter om fyra veckor.
Jag vill åter igen säga att jag har haft en otrolig tur med alla människor jag träffar i den här processen. Alla är väldigt vänliga, förstående och duktiga på det de gör. Även om jag tycker synd om de anställda på arbetsförmedligen då jag tycker att det verkar som att de till 80% jobbar med att göra rätt i systemen, inte att titta på individen som sitter mitt emot dem.
Nu är jag väldigt motiverad och framåt, allting till trots, så jag upplever det inte som någon jätteproblem, men jag gissar att det finns ganska många innanför arbetsförmedlingens väggar som är min raka motsats.
Nu ids jag inte skriva mer om detta, har fått med det mesta och summa summarum, allt är lite sisådär nu.
//
Kommentarer
Trackback
