Free Burma
Han berättade att han hade köpt en röd t-shirt med texten "Free Burma" på och ville veta om han kunde ha den på sig. Alltså, han kände inte att han var tillräckligt insatt i landet att han kunde "bära upp den". Jag svarade att jag tyvärr måste göra honom besviken på den frågan, att jag också kan pinsamt lite om Burma och dess situation. Men att jag mer än gärna tog reda på lite mer, såklart för hans skull men även för min egen. Jag sa också att jag iaf vet att det inte är något vidare till stat men att vi självklart skulle ta reda på mer.
Sagt och gjort, igår satte jag mig ner och growade (growyn.se) på Burma/Myanmar. Dessa adresser har jag hittat info på: http://www.regeringen.se/sb/d/2520/a/13747 och på Amnestys hemsida plus att det finns länkar i texten nedan.
"
Kränkningar av mänskliga rättigheter
Omfattande och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer i Burma. Politiska arresteringar, tvångsarbete och tvångsförflyttningar är exempel på överträdelser som äger rum. Regeringens brutala hantering av de tusentals munkar som hösten 2007 demonstrerade mot dess politik bekräftade denna politik. Mellan centralmakten och landets många etniska minoriteter föreligger sedan länge djupa konflikter. Det politiska förtrycket och den svåra humanitära situationen har lett till en stor mängd flyktingar, både internt i landet och i grannländerna.
Kort historisk bakgrund
Burma blev 1948 en självständig republik. Efter ett flertal politiskt tumultartade decennier tog 1988 en militärjunta, the State Law and Order Restoration Council (SLORC), makten och avskaffade alla statsorgan som skapats i tidigare konstitutioner. En ny konstitution utlovades, liksom att en konstituerande församling skulle väljas 1990. Militärjuntan ändrade år 1989 landets namn till Myanmar. I valet 1990, det första flerpartivalet sedan 1960, segrade Nationella demokratiska förbundet (NLD) lett av Aung San Suu Kyi. Militärregimen vägrade dock att släppa från sig makten, och Aung San Suu Kyi fängslades. År 1997 ersattes SLORC av State Peace and Development Council (SPDC), men detta innebar inte någon förändring av militärjuntans politik. Samma år erhöll Burma medlemskap i ASEAN och är sedan 2004 även medlem av ASEM (Asia-Europe Meeting).
--------------
Amnesty skriver:
Militärdiktaturen Burma 
Amnesty International och militärdiktaturen i Burma är nästan jämngamla. Amnesty bildades 1961 och general Ne Win tog makten i Burma genom en statskupp 1962. Amnesty har tyvärr haft fullt upp göra med de allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter som sedan dess ägt rum i Burma, eller Myanmar som militärjuntan döpt om landet till. Burmas moderna historia efter 1962 kännetecknas av inbördes strider och nya kupper med nya generaler vid makten. 2005 flyttades huvudstaden på juntans diktat från Rangoon till den nybyggda staden Naypyidaw (eller Nay Pyi Taw).
1988 anordnade studenterna i Rangoon protestaktioner, som möttes med brutalt våld av armén och polisen. Många studenter dödades i samband med dessa sammandrabbningar. Samma år bildades National League for Democracy (NLD) med Aung San Suu Kyi som en av förgrundsgestalterna. Hon var dotter till nationalhjälten Aung San och är bl.a. genom Nobelpriset 1991 den mest kända personen i kampen för demokrati i Burma. Det händelserika året 1988 tog general Saw Maung över makten i en kupp och utlovade demokratiska val inom 3 månader. Aung San Suu Kyi sattes i husarrest 1989, där hon har suttit den mesta tiden sedan dess. Det utlovade valet hölls 1990 och vanns överlägset av NLD. Juntan släppte emellertid inte ifrån sig makten. 1992 avsattes emellertid Saw Muang och ersattes av general Than Shwe, som har fortsatt att styra Burma med järnhand.
De största demonstrationerna mot juntan sedan 1988 startade den 19 augusti 2007, efter att regeringen beslutat höja bränslepriserna med närmare 50%. Aktivisterna hörde till the 88 Generation Students, som beskriver sig som en fredlig demokratirörelse. Trots att juntan försökte kväva proteströrelsen med arresteringar spred sig protesterna och demonstrationerna mot regeringen över hela landet. I september började också buddhistiska munkar delta och organisera demonstrationer. Proteströrelsen har också kommit att kallas för saffransrevolutionen efter färgen på munkarnas dräkter. Eftersom munkar betraktas som orörbara blev det svårt för regeringen att bemästra situationen. I slutet av september deltog bortåt 100 000 munkar och andra människor i demonstrationerna. Den 26 september tillgrep militären för första gången våld mot demonstrerande munkar. Några dagar senare hade militären brutalt slagit ner allt motstånd med många dödsoffer (flera tusen enligt en asylsökande överste från Burma).
I samband med arresteringarna av flera 88-studenter i slutet av augusti 2007 gick våra blivande fångfall, Htay Kywe, Mie Mie och Zaw Htet Ko Ko tillsammans med några andra aktivister under jorden, eftersom de visste att de var efterlysta. Deras gömställe avslöjades i mitten av oktober och de arresterades och fördes till Inseinfängelset i Rangoon.
Rättegångarna mot de arresterade aktivisterna som följde kan betecknas som skenrättegångar. Varken anhöriga eller journalister tilläts närvara. Även försvarsadvokater arresterades och dömdes till fängelse. Domarna föll i slutet av 2008. Den 11 november dömdes 23 ledande aktivister ur 88 Generation Students group till 65 års fängelse vardera, däribland Htay Kywe och Mie Mie. Då domen föll utropade Mie Mie: “We will never be frightened!”. I december dömdes Zaw Htet Ko Ko, som inte tillhörde ledarskiktet i 88-rörelsen och inte tidigare varit straffad, till 11 års fängelse. De flesta har därefter förts till olika fängelser långt ifrån sina hemtrakter, vilket medför att deras anhöriga har svårt att hjälpa dem med mat och mediciner.
Htay Kywe (Prisoner No 334) har hamnat i Buthidaungfängelset i norra Arakan 60 mil nordväst om Rangoon. Det råder mycket svåra förhållanden i det fängelset enligt ett utsmugglat brev. Htay Kywe, som sitter i en isoleringscell på 7 m2, rapporteras ha blivit utsatt för tortyr, nekad regelbunden mat och nekad fysisk aktivitet. Htay Kywe lider av allvarliga magproblem och kan inte få den vård han behöver, eftersom det inte finns någon läkare på fängelset och inte heller något lämpligt sjukhus i fängelsets närhet. Eftersom han också nekas regelbundna bad, har han ådragit sig skabb.
Mie Mie (Prisoner No 1571) fördes först till Basseinfängelset i deltat till Irrawaddyfloden 15 mil väster om Rangoon. Vittnesmål från det fängelset är skrämmande. Mie Mie överfördes hösten 2009 till Katharfängelset i Saggaingdistriktet 85 mil norr om Rangoon, vilket försvårar för maken Hla Moe att besöka henne. Mie Mie lider av hjärtproblem och ryggbesvär och har hittills vägrats medicinsk hjälp för detta.
Zaw Htet Ko Ko (Prisoner No 2106) fördes i början av februari 2009 från Inseinfängelset i Rangoon till Kyaukpyufängelset på ön Ramree utanför Arakans kust 40 mil nordväst om Rangoon, vilket försvårar besök av makan San Latt Phuy. Zaw Htet Ko Ko har rapporterats lida av högt blodtryck och magproblem. Han har gått ner mycket i vikt på grund av detta. Zaw Htet Ko Ko och två andra samvetsfångar i Burma med olika medicinska problem var föremål för en blixtaktion den 3 december 2009. Det ställdes krav riktade till de burmesiska myndigheterna om adekvat vård för dessa fångfall.
För närvarande (4 januari 2010) finns det 2177 politiska fångar, som sitter i 39 olika fängelser utspridda över Burma.
