Ursprung
Slutet av maj; jag åker upp till Umeå för att vara med på min mosters sommarfest och träffa familj och släkt. Tänkte att jag skulle avlägga visit i Östersund på samma gång så efter festen åker jag med mamma och Bengt hem...och här blev jag kvar, kort och gott!
Jag har många år känt agg och verkligen inte velat vara i Östersund, på gund av ett par saker. Har dock alltid saknat exempelvis naturen och vyerna men det har verkligen inte vägt upp. Uppsala har varit alldeles utmärkt, kanske inte stan i sig, men människor och arbete har verkligen gjort det värt att vara där.
Så, vad hände??
Jag har ingen aning men det känns jättebra! Jag kom upp (eller ner beroende på om man räknar från Uppsala eller Umeå) och kände en otrolig tillfredsstälelse och ro. Blickade ut över Storsjöns glittrande vatten, över Ovikens toppar och blickade in i mina vänners barns ögon ..och där någonstans blev allt väldigt självklart.
Det gör mig såklart ont att lämna alla goa människor i Uppsala, men nu har jag faktiskt varit lite för osjälvisk på en del punkter så jag måste helt enkelt lyssna ordentligt på magen nu!
Mycket har fallit på plats, såsom en galen tur med lägenhet. Gick in på Östersundsbostäder och tänkte att läget kan väl inte ha förändrats så väldigt mycket på de sex år jag har varit borta från stan. Tji fick jag, det hade det visst. 4-5 års kötid på lägenheter. Moloken blev snabbt mitt andranamn då jag stått fem dagar i kö.
Dagen efter ringer mamma och säger att det är en tvåa ledig i hennes kompis fastighet...
Fram till dess (september) är pappas trea ett väldgt bra tillhåll!
Det jag behöver nu är ett jobb!
Har dock haft fullt upp i princip hela tiden, mina vänner behöver en hand ibland och då leker jag mer än gärna med deras barn så de får vara lite effektiva. Föräldrarna alltså. Så jag har rullat vagn, gungat, åkt rutchkana, klättrat på kuddar, ätit glass, smakat Semper-kex, sett enorma mängder banan passera, använt en uppsjö med våtservetter, sprayat solskydd, borstat grus, åkt buss, bytt bajsblöjor, spänt fast dem i bilstolar, blivit kallad mamma, grävt i sandlådor, dragit på regnskydd på barnvagnar, tröstat, skrattat, busat och vinkat av dem.
Helt undbart!!
Andra saker som har hunnits med är grillning, åkandes av flotte, trevliga familjemiddagar, grus-krattning, indoor walking, ett glas rosé till jämtländsk solnegång, kära återseenden, shopping av blommor på torget, lyssnandet av ”Jamtlandstaus” på Rådhusklockan och planering inför framtiden.
Avslutningsvis; när jag startade den här bloggen, i Uppsala, valde jag dock en jämtländsk-klingande adress. Taus, jamtska för flicka. Mest för att påpeka mitt ursprung.
Ursprung.
