Livet som teaterdirektör

Vänta, jag måste göra ett inlägg till! Det handlar om musik.

Jag tillhör den kategorin som upptäckte låten "Hallelujah" sent. Men som jag förstått var det i alla fall Leonard C som var först.
Och jag kan inte låta bli att känna någon slags fascination över denna låt. Helt ärligt så har jag inte plöjt texten och översatt minsta lilla stavelse men jag kan relativt säkert gissa att den inte innehåller några olagliga eller kränkande substanser. Jag är inte helt såld på den på något sätt till dags datum, men...nu undrar jag, hur många versioner finns det av denna låt? Hur många artister har kavvrat den?
Detta kommer upp just nu för att jag gled in på min kusin Jennys blogg och hon hade lagt upp något klipp från insamlingsgalan till förmån för Haiti, där Justin Timberlake och Matt Morris hade sin version av denna låt.

Egentligen...och nu börjar jag rannsaka mig själv. Var vill du komma med detta fröken?? Jo, om vi hoppar ett par snäpp framåt så vill jag bara komma till en enda sak. Och det är att jag gråter som ett barn till Amanda Jenssens version av denna låt. So, I cut the crap and I give you...förvisso "the extended Idol-verion" men det hör liksom till:

Fredag kväll. Mathias sover sedan ett tag nu, han ska upp tidigt och jobba imorgon.
Har precis börjat lyssna på Damien Rice och det låter riktigt bra. Och apropå att låta riktigt bra, Mathias springer ju på en hel del folk på Arlanda och idag träffade han på ett band som heter "Draconian". Vi "spotade" genast fram dem och damn! Riktigt bra! Skönt, soft och annorlunda även om man såklart hörde lite Nightwish, men det här var nog nästan bättre.

Damien Rice:




Draconian:




--------------------------------------------------------------------



Veckan i korridoren på jobbet har varit ok. Började segt som tusan med både bokningar och motivation. Fortfarande sinnessjukt trött.
Kattis, en av tjejerna som introducerat mig i Bionsens underbara värld (och by the way, jag fick visa leg på bolaget för typ en vecka sedan. Jag trodde jag hört fel först men icke. Tar det som ett tydligt tecken att Bionsen gör sitt jobb eftersom jag vet att jag själv ligger på latsidan just nu!) har fyllt jämnt och ska ha fest med After-ski tema!
Och jag har fått äran att, som jag själv ser det, att kombinera nytta med nöje. Det vill säga, klä ut mig i ett bekvämt element och sköta baren. Allt kostar 25:- och det finns bara fem alternativ så det ska jag nog fixa.

Fick i alla fall avsluta veckan med att boka in 4 familjer, förvisso 3 av dem på undantag men jag vet att allt löser sig när Ulf är på plats!


--------------------------------------------------------------------


Mår fortfarande lite på sniskan. I natt blev jag väckt av Mathias som blev väckt av mig. Och vet ni av vad? På grund av att jag gnisslade tänder... Och ni ska veta att det inte är lätt att väcka min karl.
Jag har känt i flera år att jag haft problem med mina käkar och har även känt länge att jag verkligen inte kan slappna av fysiskt. Oavsett tid på dygnet. Hade väl en förhoppning om att jag åtminstone lät kroppen vila på nätterna men det var uppenbarligen bara en förhoppning.
Jag vaknade och kände mig både livrädd och frustrerad. Livrädd är kanske lite svårmotiverat, men jag kände mig så trött på att det kom upp ytterligare en grej. Finns det ingen ände på allt detta, kan jag inte bara få lite lugn och ro?? Jo förresten, livrädd var nog rätt ord.
I vilket fall började jag morgonen med matematik; tandgnissel + konstant svårt att slappna av fysiskt = trött upphöjt till 2.
Voilà moi!
Sen är det ju dessutom ingen höjdare att krampa sönder tänderna över lag. Har gärna kvar dem ett tag till. Använder dem relativt ofta.

Har slutat dela mina tabletter, tar en hel nu.


---------------------------------------------------------------------

Äh, jag måste få återgå till kändisarna på Arlanda.
Ni som känner sedan länge vet att en av mina absoluta favvofilmer är



Well, jag hade nog garanterat inte kommit på det heller i stundens hetta, men shit vad kul det hade varit.
Vill i och med detta skicka en tanke till min kusin Emma, det finns nog ingen som slår oss i detta ämne!


Ha en fin kväll!

//

Jaa, vad säger man?

Igår skrev jag ju inlägget nedan där en hel del handlade om min bror och hans fina tankar och åtaganden. Idag vill jag väl egentligen bara ta vid.
Fick ett sms av vår far i förmiddags där det stod att jag skulle kika in på brors blogg. Vilket jag givetvis skyndade mig att göra. Jag citerar från inlägget:

"Julklapps utdelning från Phnom Penh"

Innan jag reste hade jag tankar om att på något sätt skänka pengar som julklapp till folket. På något sätt investera det i mat eller något annat som jag sedan kunde ge till de fattiga. Men detta var kanske inte lika lätt att få gjort i verkligheten men det lät bra i teorin. Jag hade en tanke om att via en kompis till min far bjuda in folk på gratis mat på hans restaurang och en annan tanke om att utman mitt folk, alltså ja ni mina läsare och andra vänner som inte läser om att samla ihop pengar som jag sedan kunde få ut i denna delen av världen. Men ja, det är svårt att veta vilka man ska skänka till, är det rätt att skänka till tiggande barn på gatan? Eller är det bättre att köpa någon maträtt i gatustånden åt dom? Så man investerar deras pengar väl? Ska man köpa saker av små barnen på turistfällorna eller utnyttjas dom att sälja åt andra och sedan bara får en brödbit för besväret? Jag vet inte och det är svårt att säga nej till dom när det kommer och frågar om allt möjligt man kan köpa. Jag och Emil har funderat vad som är rätt och fel en del. Hur man ska gå till väga. Men nu har jag investerat bra tror jag och 10 julklappar kommer att delas ut + det årliga stipendiumet som jag införde förra julen. Det känner ju mina tidigare blogg läsare till.

Förra året fick ju ni tomma askar från röda korset och i år kan jag utlova lite tyngre grejer även om de väger rätt lätt i eran hand! Så alla blir utan klappar men får ändå en god sak för det, jag lovar. Och alla blir ju faktiskt inte utan klappar, se eran klapp som en gåva till denna del av världen som kanske behöver den mer än er just nu. Jag har oavsett inte möjlighet att frakta hem klapparna då de är för tunga för det ;-) Bilder kommer att komma upp på julklapparna sedan när jag mottagit dom.

Stipendiumet går ju givetvis till Uppsala, motivering överflödig, dessa 1000 kr kommer att föras över så fort den administriva avdelningen vaknat och läst detta. Min far alltså! :)

Slut citat.

För att ta vidare del av denna tradition som min bror startat så hänvisar jag till hans "gamla" blogg och följande inlägg. Jag fällde en liten tår då kommer jag ihåg. Och vem skulle inte göra det när man läser hans enorma beskrivning om sin mors år.

Så, käre bror på andra sidan jorden, TUSEN TUSEN TACK för att jag och min gubbe i år fick ta del av dig, din generositet, dina tankar och allt annat som du tillför. Jag kan inte nog förklara hur väl denna slant kommer till pass i detta nu. Mathias befinner sig just nu på sitt jobb men jag vet att jag skriver för oss båda.

Jag ska avsluta nu och jag har redan jagat på administrationsavdelningen som lovat att han ska damma av kontoret ;)

Och bror, apropå de utlovade julklapparna som du skriver om så vill jag bara säga detta, och jag skulle tippa att jag talar för de flesta från listan:
Jag kunde inte ha fått en bättre julklapp!

God Jul i efterskott bror!

//

Hej på er igen!
Och detta inlägg är särskilt tillägnat min bror. Jag har ju redan dabbat mig :)

Fick ett extra kilo dåligt samvete idag när jag pratade med min far på telefon. Min bror befinner sig ju som bekant på resande fot (och delger sina äventyr på litii.blogg.se), och då tycker jag baske mig att han ska få vara det också och med andra ord släppa sverige en smula eller två. Bara fokusera på det som är just där och just då.
I vilket fall, far och bror hade pratats vid och Tob hade då undrat hur det egentligen var med mig.
För hans virriga storasyster (se de tidigare inläggen) uppdaterar sin egen blogg om tunga sinnen och dagar utan att för en sekund tänka att brodern kanske sitter och läser där på andra sidan jorden.
Inte för att den är hemlig på något sätt, men jag vill ju inte besvära honom med detta nu när han är ute och reser och ska njuta. Och tänker att han har bättre för sig än att läsa sin systers blogg ;)
Och hur tänker jag då, eftersom jag är inne på hans blogg flera gånger i veckan och lämnar avtryck??

Så, kära bror, jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag gjort dig bekymrad. Snälla, var inte det! Ja, det är skittungt nu, det kan jag ju knappast förneka i min enfald och nej, det var inte min tanke att du skulle behöva tänka på detta, men ja då, det är lite snurrigt i skallen nu.
Njut alldeles ohyggligt av din resa. Förstår att det är många olika sidor av denna vackra värld (ja då, jag står fast vid att det i grund och botten är en vacker värld, trots allt..) som du får ta del av, men...jag kan ändå inte låta bli att känna mig lite stolt och lycklig över detta. Det låter kanske konstigt men jag tror att det är viktigt att se. Se med egna ögon. Det har berikat mitt sinne i alla fall, och lärt mig att hantera och ta distans till det tunga (ska bara lära mig att ta distans till mig själv också, hihi). Nu är ju du en väldigt klok och medveten man i vilket fall, med eller utan resa runt jorden. Men ändå! Berika dig. Vänd saker och situationer till erfarenheter.
Kom igen brorsan, samla erfarenheter med mig :)
Och jag blir självklart mycket nyfiken på restaurangen och affären som du hittat och väntar med spänning på en uppdatering på bloggen.


Vi skuttar vidare ett slag.
Jag och min gubbe tävlar om titeln "Tröttast i stan" och under förra veckan plockade jag massvis med poäng men den nya veckan inleds stakt av Mathias, snusandes i soffan sedan två timmar tillbaka. Han har jobbat 9 timmar idag och jag har haft en relativt bra dag på mitt jobb och får lite extra energi av detta.
Jag tror att det kanske står 5-1 till mig, några dagar är oavgjorda.
Ska till läkaren nästa torsdag. Kolla läget.

Ha en fin kväll, det blir nog inget mer här nu.

//

Hej igen!

En av de jobbigaste veckorna någonsin. Känns åtminstone en smula lättare idag. Men trött. Galet trött. Sov väl en 8-9 timmar i natt...
Mathias hade match idag och jag hade gjort i ordning min lilla termos med kaffe och misstänkte väl att jag dessutom skulle få sitta i sekretariatet. Jomenvisst. Klarade mig undan med hedern i behåll även denna gång plus att grabbarna vann!! 9-3 mot Livets Ord, kapten Oskarsson 1 mål och 1 assist.
Sen har vi storstädat och nu ska vi få oss en god middag. Skön lördag. Bara att försöka vara.

//

Det är tungt nu. Riktigt jobbigt. En dag i taget. Det krävs mycket för att fixa en hel dag. Fixar inte mitt arbete något vidare.
Jag hade skrivit ett inlägg nyss, men något krånglade och försvann när jag skulle publicera. Hade tagit med ett par roliga saker också. Orkar inte skriva igen.
Det är så nu, orkar inte mycket. Är mest trött.
Det är därför det är så lungt med inlägg. Vill skriva mer, mycket mer, men varken orkar eller törs.

//

Söndag. Mitt på dagen. Strålande sol. Någonstans mellan 10 och 15 grader kallt beroende på om man befinner sig i sol eller skugga. Har precis varit på en promenad. Njutit. Dragit in luft i lungorna. Sett mig omkring i närliggande områden. Sett ungar åka pulka utför lagom branta kullar. Hört knarret under skosulorna. Lagom varmt klädd. Jean-Jacques Goldman i högtalarna, ville återuppliva gamla frankrike-minnen.
Ville bara tala om :)


//

Lördag! 17 grader kallt. Strålande sol. Pappa på väg med tåget. Städat i lägenheten. Tvättkorgen är näst intill tom. Hyfsat bra koll på hemförsäkring samt olycksfallförsäkring. Nina Simone från högtalarna. Har sovit bra i natt. Fått en bild på underbara Nellie som fyller 1 år om drygt en månad. Födelsedagspresent till morgondagens födelsedagsbarn fixad och klar.
Ville bara tala om.

//

Hej igen!

Tänkte ta ett inlägg om min "ohälsa", dvs ett inlägg bland sorkar och sälar.

Jag har ju gått omkring sista tiden och gnällt på år 2009, sagt att det varit ett skit-år, jobbigt, svårt osv och att 2010 baske mig måste bli bättre. Hur ska man annars orka?
I vilket fall så har jag faktiskt sinnat mig en smula och har nu börjat tänka; var 2009 så himla dåligt, egentligen?
Så, jag analyserar mig själv en liten sväng, vad var konkret jobbigt och dåligt med 2009? Och vad var faktiskt ganska bra och positivt? Kom igen, ärligt nu fröken!!

Jag fick ett rejält ångest-race igen för precis ett år sedan, och det är ju inte så himla muntert, någonstans, på något sätt. End of discussion! Tredje vändan där det är så pass allvarligt att jag behöver hjälp för att fixa det. Vilket ångest-år i ordningen vet jag inte. Flyttade från Östersund -04 och då hade jag ju redan tjorvat en tid, något år tror jag, utan att jag visste vad det var.
Så, jag ringer ett enda samtal, till min fd kurator som genast snurrar igång hjulen och jag blir en kort tid därefter uppringd av en psykolog som är inriktad på mitt område och får omgående en tid på "ombokningstider". Voilà! Nina sätter igång med med KBT, ger mig boktips som är guld med facit i hand, rekommenderar en medicinering som komplement, medicinen verkar efter någon timme och jag kan dessutom ligga kvar på samma låga "startdos" än idag. Dvs, en halv tablett gör underverk och till synes även tillräckligt av lagoma underverk. Tack och bock! Jag är en ganska duktig patient, sköter mina läxor relativt bra och lär mig det jag ska och utövar och tar hjälp av mina nya verktyg.
Men visst, allt var ju inte bara frid och fröjd sådär i en handvändning. Vi hade en flytt och i och med det en ny lägenhet att styra upp. Jag kunde inte fixa mina jobb, Mathias avskydde sitt. Jag kunde i princip bara jobba halvtid så ekonomin har varit ganska ansträngd från start, då jag även hade en hel del sjukfrånvaro första tre månaderna av 2009.
Jag har varit extremt trött hela året (vet ni hur jobbigt och utmattande det är att ha ångest..!?) och likaså Mathias så den sociala biten har verkligen stått på sidan av.
Jobbade hela sommaren och när jag var på väg att ta lite ledigt för att åka norrut så får mammas man en hjärtinfarkt så tack och adjö med att slappna av. Mathias fick ett snöpligt avslut på ett jobb som vi trodde skulle vara perfekt och har gått utan jobb en tid och det mår ingen, ingen bra av.
Vi har kämpat som fan, rent ut sagt, får att hålla våra egna respektive huvuden uppe, men också våra tillsammans, som par. Där måsta jag dock säga att när vi har så få saker som bara flyter så har vi gått ner på någon särskild nivå där det bara har flutit ändå. Vi som par har nog skött oss alldeles utmärkt gissar jag att en terapeut skulle säga :P
Så, jag tror att det mest har handlat om våra egna "livhankar" och det är ju fantastiskt skönt att vi som par är fortsatt underbara :D

Och som jag redan har nämnt i några inlägg; hjärtinfarkten, jag fick ju en cysta på ena äggstocken och fick ligga på sjukhus, vi fick översvämning av avloppsvatten i källaren och i början av året valde en kompis sedan 16 år att abrupt och utan några ord avsluta vår vänskap och detta har plågat mig under hela året och gör än idag. Jag drömmer ofta om henne, hennes son och kan sakna dem jätteofta. En person som har varit del av ens liv under 16 år, som man har delat upplevelser, minnen och anförtrott oerhört mycket åt, väljer att vända på klacken. Varför? Vi har garanterat olika uppfattningar men jag missade/glömde att vi skulle ses en dag och detta har aldrig hänt så vitt jag vet under dessa år och framför allt borde hon känna mig bättre än så. Detta var under den perioden då jag mådde som värst och hade som mest ångest så ja jag missade att vi hade bestämt att vi skulle ses. Å andra sidan hade jag kanske hoppats på lite mer förståele från min kamrat sedan 16 år och hon om någon visste vad som föregick hos mig.

Jag har även fått mig några "törnar" till vad gäller mig själv och "mitt sinne" som kommit upp under förra året, men jag vet inte om jag känner mig redo att dela allt det här. Särskilt som det är ganska osäkert fortfarande. Jag har ju berättat att jag varit hos en arbetspsykolog och där kom det fram en del och även hos min "vanliga" psykolog". Oavsett vad som är sagt, gjort och ska sägas och göras i framtiden så har det varit en rejäl resa.

Nej nu måste vi ha positiva grejer igen :)
Jag förlorade ju en vän, men jag vann ju faktiskt en också. Har ju lärt känna en alldeles fantastiskt go Johanna! Vi "klickade" på en fest i somras och har lärt känna varandra väldigt bra på kort tid. Det är otroligt skönt att ha henne i mitt liv! Hon är nu i Thailand på semester och jag måste erkänna att jag saknar henne en smula :)

Sen, som säkerligen ingen i min närhet har missat haha, har jag ju hittat Bionsen! Alldeles fantastisk hudvård till bra priser som har gjort så att jag kan unna mig lite extra lyx i min lite tuffa vardag. Det kanske låter konstigt, desperat, pretto och jag vet inte vad, men ibland har det verkligen varit min fristad att köra rengöring, smörja in, vårda och ha en fantastiskt mjuk hud.
Är det något jag har lärt mig är det att ta till vara på det lilla och njuta lite extra då!

Och apropå fristad så är faktiskt denna blogg även det. Jag tänker inte nämna så mycket mer om det utan bara att bloggen verkligen gör sitt för mig.

Jag har även försökt ägna mig åt sådant som jag gillar och är lite mysigt. Som tidigare inlägg skvallrar om så har jag ju planterat blommor, odlat lite kryddor, bakat bröd, gjort saft, bakat kakor och desserter etc. Och även detta har tillfört gott i mitt liv och sinne, och även i Mathias. Han tycker att det är jättemysigt när jag pysslar :)

Jag har njutit av att ha en lägenhet som är näst intill perfekt och verkligen känt Hem. Och detta är viktigt! Dessutom har jag fått min "tonårsdröm" i uppfyllelse, nämligen att inreda med en hel del svart :D  Man kan ju lätta vara lite så när man är i den åldern men jag har ju faktiskt alltid verkligen älskat svart i alla dess former men aldrig riktigt våga inreda med det, tyvärr för att jag tänkt att det utifrån ska uppfattas fel. Men nu har jag ju flyttat ihop med en karl som känner på samma sätt för denna vackra färg (plus att jag blivit lite äldre:P ) så nu var det ingen tvekan och vi är jättenöjda. Vår lägenhet är ganska öppen och ljus men jag vill nog gärna tro att vi hade inrett såhär ändå!

Och sist men absolut inte minst, vi fick ju vinter!!!

Slutsats: Jo då, absolut ett väldigt jobbigt och påfrestande år, både för mig, min gubbe och oss tillsammans. Jag har blivit rädd för mig själv många gånger 2009 och det har jag aldrig upplevt förr.
Men...jag tror att denna extrema situation också medförde extra närvaro och medvetenhet (hej KBT) på de saker, situationer och personer som verkligen spelar roll. Och dessa kommer att värma mig en väldigt lång tid framöver! Och jag försöker ju jobba långsiktigt :)

//

Jag funderar...vad är det som gör att folk går utan mössa när det är 15-20 minusgrader? Jag ska absolut inte spela pretto-morsa, jag bara undrar. Är det inte kallt?? Och är det dessutom inte så pass kallt att man är beredd att strunta i om frillan är lite tilltufsad när man kommer inomhus sedan? Eller så pass kallt att man är beredd att ta på sig luvan även om den i ens eget tycke är ful?
Vad har man mer för anledningar att inte ta på sig mössa vid dessa temperaturer?

Det är fortsatt kallt och mysigt i våran lilla stora stad. Man känner att hela huden är lite lätt omtöcknad av omställningen. Van, men ändå inte. Har acklimatiserat sig för bra här nere.
Var in till stan en sväng och träffade en gammal go vän, Anna, som jag pluggade Mänskliga rättigheter med. Vi har inte setts på över två år så det var jättekul att återse henne för en en liten uppdatering och förhoppningsvis dröjer det inte två år tills nästa gång.

Vi har nu även fått vår bil åter så tusen tack till Mathias pappa som hjälpt oss göra detta möjligt! Å, så fint den går nu och självklart, tack till Alex som fixat till detta toppskick. Skönt att ha den hemma igen på parkeringen.

Vi har just nu väldens softaste onsdagkväll, jag sitter här med en kopp te och enya på "spottan" och Mathias sover på soffan :) Precis som det ska vara när det är -20 ute!
Skickar en tanke till alla mina goa nära och kära som är ute i betydligt varmare klimat runt om i världen.

Och apropå  soft kväll, igår hade vi en mindre soft kväll men det var helt självvalt och ändå väldigt kul. Vi försöker hålla kvar årt "tisdags-tok" och igår så upprätthöll vi faktiskt denna lilla tradition. Vi drack lite vin, satt och pratade om ditt, livet och datt och framför allt så lyssnade vi på musik. Det är ju en galen bredd på musiken innanför dessa väggar, både vad gäller stil och tidsepok, och det är i 90% av fallen väldigt roligt. Vi delar samma musiksmak MEN skiljer oss kraftigt vad gäller dansband. Så då får jag problem med eksem och klåda, tics och skrikattacker.. ;)
Exempel på musik som ljuder i våra högtalare just nu:










Övriga artister från vår "spot-lista" värda att nämna är Maritza Horn (ja, kanske lite ufo-varning haha, men vi lyssnar också på dottern så ta det lungt), Muse, Lill-Babs, Doris, Bo Kaspers, Miss Li, Edith Piaf, The Pinks (Mathias!!), Lill Lindfors etc.
Och just ja, vi var ju på gårdagskvällen, vi väckte en gammal Elvis-stjärna till liv... Och med dessa toner avslutar jag detta inlägg och önskar trevlig kväll :)



//

Mumma vad kallt det är ute!! :D
Fröken njuter som få, men beklagar att täckbyxorna befinner sig femtio mil norrut. Men de kommer på lördag tillsammans med min goa far.
Vi sover ju med öppet fönster på nätterna men jag ska erkänna att i natt var det lite väl. -17 när jag klev upp och det var säkert runt 20 i natt. Men jag vill ju gärna ha ännu lite kallare, runt -25 är lagom :D

Och när det är kallt ute så måste man ju ta hand om sin kropp så därför ska jag åter slå ett slag för mina vänner på Wellness & Care!  De var så söta, jag fick en julklapp av dem och de hade ju snappat upp att jag var galet sugen på deras body scrub...





Fab, fab och fab! Känns i hela huden flera dagar senare.


Idag har Mathias träning startat igen så jag har solo-tisdag. Passar på att blogga och lyssna på min egen musik som han inte är så förtjust i, dvs kent, coldplay, keane, muse osv.
Apropå kent... sista helgen i juli, östersund here I come!!

Kan även meddela, om någon är intresserad ;) , att jag har riktigt jobbigt med sömnen just nu. Har inte sovit ordentligt på ca en vecka och nu börjar det kännas. Så man man ringer eller springer på mig och jag beter mig förvirrat så vet ni varför :( Väldigt frustrerande och särskilt när jag bara vill vara utvilad och kicka ass på jobbet. Men men.

Ha en fin kväll!

//

Inte så mycket att orda om, jag bara börjar.

Rörig höst. Väldigt rörig. Fortfarande rörigt, men jag saknar min blogg så mycket. Så jag försöker. Det har funnits flera hundra tillfällen då jag tänkt att "det där ska jag skriva om i bloggen" och nu när jag väl sitter här så är jag helt tom i huvudet.
Vilket genast gnisslar illa med min verklighet eftersom jag sedan en tid tillbaka har en helt galen pingismatch uppe i knoppen. Det är väl J-O Wallner och någon rapp kines. Fort går det, och en lång match. Tröttsamt och rörigt.

Vintern i korta drag:
Jobbat, tappade träningen, var väldigt trött, hittade ändå någon form av lugn mitt i all röra, bråkade om en läckande toalett, bråkade om en mobiltelefon som inte fungerar som den ska, fick översvämning i källaren och det var inte bara av vatten utan avloppsvatten... haft ågren inför jul och nyår, överlevt, läst ett par böcker, vissa bra, andra mindre bra, slarvat med medicinen vilket fick tokiga konsekvenser, sett nära och kära åka utomlands för längre perioder (min bror kuskar runt lite här och där och finns på litii.blogg.se, hans flickvän Karin är au-pair i england och har kvar samma blogg som jag har länkad till nedan, kusin Lina är i Australien och på resedagboken finns hon på Gulleklubben, och David är i Chile i tre månader), sett Mathias innebandylag gå på jullov med en andraplats i serien så fortsättning följer och idag började jag jobb igen efter nästan två veckors ledighet. Hade gärna varit ledig ett tag till men det är å andra sidan ganska skönt att komma tillbaka i rutinerna och rytmen igen.

Jag tror att jag lägger upp lite bilder så ni får lite variation...