Livet som teaterdirektör

Vi gjorde ett litet spontanbesök på Ulva Kvarn. Har ju inte varit där och ändå bott här i snart fem år. Är i och för sig många ställen som jag inte varit på trots att jag bott här så länge..nästan pinsamt. Men men, till Ulva tog vi oss idag i alla fall, givetvis lite för sent för att några av hantverksbutikerna skulle vara öppna, men ändå. Och så här ser det ut där..

       

 

         

Igår eftermiddag tog en liten vändning. Jag fick en mindre ångestattack, har inte haft någon nu på väldigt länge.

Det började på jobbet vid fyra, jag blev yr och började skriva konstiga saker på skärmen när jag skulle söka rätt på folk (skrev enskede istället för eriksson tex) och hade väldigt svårt att hålla fokus. Jag kände också att jag andades dåligt och att jag nog hade gjort det ett par dagar. Jag väntade lite men gick sedan över till pappersarbete istället för att riskera att göra dåliga samtal.
Mathias hämtade upp mig vid fem och vi skulle åka och handla lite snabbt. Han var i fin fredagsform och riktigt busig, ville "kärleksbråka" och var på ett strålande humör. Tråkigt att jag inte kunde dela det med honom bara, jag bad honom att behålla det så skulle jag nog känna mig lite bättre efter ett tag.

Vi kom hem och jag la mig för att vila ett tag. Nu när jag har lärt mig lite mer och har fler verktyg så är det bland annat andning och medveten närvaro jag jobbar med. För några inlägg sedan skrev jag ju om den inre scenen som jag läst om i Åsa Nilsonnes bok som hjälpt mig jättemycket.
Det la sig efter ett tag och det var också egentligen först då som jag förstod att det var en ångestattack. Konstigt kanske ni tycker men när jag är mitt i "det som känns konstigt" har jag fullt upp med att fokusera på att andas och göra det som gör att jag ska må bättre. Det är klart att jag tänkte när jag satt på jobbet att det är ångestsymptom som kommer, men jag försöker att tänka på det så lite som möjligt så jag inte ska stressa upp mig. Ångest är riktigt vidrigt och jobbigt så jag gör allt nu för tiden för att jag inte ska känna det (..."den här gången vill jag att det ska bli riktigt bra.."). Så när jag låg där på sängen och vilade försökte jag verkligen fokusera på min andning och tänka på min inre scen, tömma den på människor så gott det gick men de människor och intryck som prompt skulle vara kvar, lät jag bara finnas lite längre bak på scenen. Och jag gick faktiskt ner och satte mig själv i en skön fåtölj på scenen så att jag ytterligare skulle kunna fokusera på det som är viktigt just nu.
För det funkar ju så, kan jag bara fokusera på mig själv ett tag och se till att jag mår gott, då kan jag verkligen fortsätta må gott utåt sen och vara den jag faktiskt är och fokusera på alla goa människor omkring mig. Så enkelt men så svårt.

Det lugnade sig i alla fall efter ett tag och jag gick upp och ut på balkongen där Mathias redan satt. Jag var lite trött efteråt och ville gärna äta och så blir det alltid när jag har haft en ångestattack. Dock inte så mycket den här gången eftersom den var relativt liten, men ändå. Och det är ändå skönt att känna igen sig lite :) Det är ju faktiskt så att jag har levt med det här så pass länge att alla symptom och allt runt omkring är min vardag. Man känner sig nästan lite "hemma" när det drar igång, hur jobbigt och vidrigt det faktiskt än är. Jag har ju haft mer ångest än inte.

Så, mina verktyg och hjälpmedel nu är:

• KBT (att hitta alternativa tankar och utmana min verklighet)
• Medicinen
• Andningen (att andas med magen, inte med bröstet. Kronisk hyperventilering)
• Medveten närvaro
• Acceptans

Idag känns det bättre även om jag är lite matt och lite "på min vakt". Och det jobbar jag ju också med. Jag jobbar för att bli fri. Jag blir säkerligen aldrig helt fri, men bättre än så här ska det baske mig vara!
Den här gången vill jag att det ska bli riktigt bra!!

Jag och min gube satt och filosoferade över livet igår kväll på balkongen (where else..), tittar ut över området och det var väldigt lugnt. Någon enstaka taxi, några ungdomar men inte så mycket mer. Tills vi hör ett märkligt ljud strax nedanför oss. Vi kikar ner, det är ganska mörkt så vi ser inte så jättebra. Sen hör vi ett väsande och då ser vi att det är två katter som sitter och blänger på varandra. En svart och en röd katt. Stryker omkring bland cyklarna. Den röda verkar ändå ganska cool, vänder ryggen flera gånger, går långsamt därifrån, sitter på avstånd och tittar. Nästan lite kaxig. Den svarta ligger kvar vid cyklarna. Efter ett tag går den röda, tror vi i alla fall. En minut senare är den tillbaka och de börjar om.
Mathias följer detta med spänning medan jag tycker att det är ganska jobbigt men kikar ändå, lite grann.
Helt plötsligt avbryts vi alla, både vi och de två katterna, av ett ordentligt kattskri. Borta vid förskolan ser vi ytterligare två katter susa förbi i 210 km/h, den ena jagandes den andra.
När vi återgår sen så har ytterligare en femte katt anslutit sig, lite på avstånd. Han sitter lite längre bort och iakktar.

Så när mörkret faller är det katterna som gör gårdarna osäkra och pinkar revir. En ny era tornar upp sig. Be aware...

Midsommar var galet bra. Jörgen och Stefan hade fixat en kanonfest och några tjejer fixade en superkul "baklänges-tipsrunda" där jag chefade på de svar jag var med och skapade :P


    



På lördagen stack vi till Östhammar och blev bortskämda hos underbara Tommy och Kerstin. Tänk er när man får en liten drink i handen och så säger hon, "gå nu och lägg dig där borta i hammocken och ta det lugnt"... Va!? Helt fantastiskt. Och titta vad jag fick med mig hem som jag nu har planterat ut i krukor...
 

I morgon bli det midsommarfest några mil utanför stan med omkring 20 pers. Kan bli riktigt trevligt, hoppas bara jag är piggare än idag. Har i alla fall rullat lite chokladbollar som vi ska ta med...

Idag är jag hemma och är sjuk, har kännt mig ur form hela veckan, så nu fick det räcka.

Hur som helst, tänkte skriva lite om varför jag har valt att kalla min blogg ”En teaterdirektör”. Min vår har ju varit en aning snurrig, min ångest kom tillbaka och dessutom kom det upp mer på bordet som väntar på svar. Fick superbra hjälp av en psykolog som heter Nina, som var specialiserad på KBT och som jag nu kan mer om. Hon fick också upp ögonen på mig vad gäller ett par saker som jag själv känner har saknats under en lång tid i mitt liv, men jag själv har inte kunnat plocka fram detta. Två av dessa saker, väldigt viktiga saker, är acceptans och medveten närvaro (eller, mindfulness om man vill vara lite internationell). Det kändes klockrent när hon började prata om dessa och hon tipsade mig då om två böcker som är författade av två kollegor, Åsa Nilsonne och Anna Kåver. Böckerna hänger ihop lite och Åsa kallar Annas bok sin egen boks ”tvåäggstvilling”. Beställde dessa böcker kvickt och fastnade snabbt för det som förmedlades.
Vill också tillägga att man givetvis inte måste ha ångest eller andra bekymmer för att läsa dem, de är definitivt fina komplement till livet över huvudtaget (tadaa, dagens visdomsord!).

 

 

   

 

Acceptans har jag själv jobbat med i många år på mitt egna sätt, halvt medvetet om det, halvt inte alls. Så Anna Kåvers bok var en skön extra knuff och faktiskt bekräftelse på det jag gjort och framför allt kan den hjälpa mig att ta ännu flera steg framåt.
Ni som känner mig...ni vet ju att jag lätt kan haka upp mig på saker, fixar inte alls om någon är arg eller sur på mig, allt ska redas ut och framför allt förstås  till molekyl (näst intill) etc. Och ibland kanske det kan vara bra att släppa lite och faktiskt bara, acceptera.

Medveten närvaro har jag saknat ännu mer i mitt liv utan att jag vetat det. Det ska göras tusen saker samtidigt, inte en lugn stund, herreguuud man kan ju inte titta på tv mer än tio minuter i sträck och när allt är lugnt och alla runt omkring mår bra, då först kan jag kanske slappna av lite.
Hur mycket vinner jag på allt detta? Nej, precis.
Så, då tog jag alltså tag i denna bok av Åsa Nilsonne och nu kommer teaterdirektören. För mig då som samtidigt börjat lära mig om KBT märkte snabbt att mycket i boken bygger på just det och det var ju ganska skönt. Inte ett jättestort ytterligare kliv, hade nog med att hålla ordning. Och det är skönt att se att mycket hänger ihop, att faktiskt kunna hänga med i tankebanorna.
Åsa föreslog då att man kan föreställa sig en inre teaterscen med sina aktörer och en ”pjäs” som då ska regisseras. Livet med andra ord! Och det är jag som är direktör och bestämmer hur det ska vara på min scen. Vilka ska få komma upp och få gå ner från min scen, vilka får kliva ner ett litet tag så att jag kan lägga fokus på de eller dem som jag faktiskt vill ska vara på scenen just nu, för att senare få komma tillbaka, etc?

Och kanske framför allt, och det här var breaking news för mitt snurriga huvud; att bara sitta i mörkret framför scenen och bara vara och lyssna. Att betrakta och inte ta in allt. Att distansera sig och bara..acceptera. För man måste ju faktiskt inte ha full pejl och engagera sig i allt som utspelar sig på scenen.
Så, jag bestämde mig ganska snart för att jag skulle bli teaterdirektör! Undertiteln ”den här gången vill jag att det ska bli riktigt bra” syftar givetvis på att jag är less på att det aldrig blir riktigt bra med min ångest. Har ju faktiskt brottats med detta i 8-9 år. Jag ska ta all hjälp jag kan få, gräva upp och verkligen jobba för att det ska bli riktigt bra! Och åtminstone så är jag på god väg. Superskönt! Sen vill jag ju såklart att det ska gå fort, fort och helst ska allt vara bra efter en vecka, men ja...kanske att jag fått omvärdera det ganska ordentligt och...accepterat det!
Detta var bara kort om boken och medveten närvaro men nu vet ni i alla fall varför bloggen heter som den gör.

Kategorin som jag kommer att ansluta det här inlägget till kallar jag ”Sorkar och sälar”. Sälen finns på framsidan till Anna Kåvers bok och sorken är egentligen s.o.r.k och kommer från Nina och hennes KBT-arbete. Hur jag ska lära mig att ”se” mina panikattacker. (Vad det är för djur på Åsas bok har jag inte lyckats lösa. Kyckling, pingvin?)

 

Som ett litet avslut, har jordens nostalgitripp nu när jag är hemma och är krasslig, jag lyssnar/tittar på Mtv...

Glad midsommar på er!

Ville bara tala om att jag var på Stureplan i natt. I min second-hand klänning och HM-jacka. Och Sussies gamla pumps. Klockrent!

En lyckad inflyttningsfest i Hammarbyhöjden igår och en trevlig middag hos svärmor idag. Men tänk om det kunde sluta regna någongång... Finns det någon hejd??

Ja hur gick det med bussfärden nu då? Igår gick det alldeles utmärkt, jag fick sittplats och så även de flesta andra under resans gång. Ett par hållplatser efter mig kliver det på två personer...vi kan väl säga att de tillhör ”utefolket”, eller som mannen i sällskapet senare harklade sig och sa ”ja, alltså, vi går ju inte direkt och jobbar”. Kvinnan stod och mannen tog plats bredvid mig och de började surra. Och jag hörde då också att öven dem beklagade sig på bussarna som alltid var överfulla och att om man så tvingas stå, varförs ska man då egentligen då behöva betala? Jag nickade lite för mig själv och tänkte att det har han sjutton rätt i. Och tänk vad mycket pengar UL måste ha tjänat på bussturen jag var på igår, jisses!
Det går några minuter och han beklagar sig lite över sina händer och naglar, ”fan såhär kan man ju inte se ut, vad ska damerna säga??” Han sitter vänd mot mig så jag måste ändå kolla om det är mig han pratar med. Jag skojar lite med honom och säger att han får ju skärpa sig om han ska ha någon chans hos damerna, tvätta upp sig lite. ”Ja, och kamma mig måste jag göra också”, säger han. ”Då har du ju bra hjälp idag när det regnar ute”, säger jag. ”Nej men vet du, jag brukar använda öl jag” replikerar han kvickt och tittar allvarligt på mig. Jag ler lite och säger att jag måste testa det nästa gång då..
De kliver av vid tågstationen och önskar mig en trevlig dag.

Idag när jag kommer springandes till bussen (vid åtta faktiskt!! Åkte in lite tidigare för att rensa bland papprena på kontoret) så kommer både buss nummer 5 och en extrabuss. Och eftersom jag har ”klagat” en gång borde jag ju egentligen ringa och berömma nu också.

Idag har faktiskt solrackarn vågat sig fram men jag vågar inte ställa tillbaka blommorna på balkongen. Dessa förrädiska nätter..
Fick dock ett trevligt samtal för någon timma sedan, kusin Lina med kompis kommer och övernattar här ikväll innan de ska vidare till Gotland. Så nu håller jag på att städa upp lite. Det är fint när det kommer folk med jämna mellanrum, så man håller efter, haha. Nej men faktiskt så är vi ganska duktiga på att ha fint och rent här hemma och det är jätteskönt.

På lördag ska jag in till sthlm och inflyttningsfest. Sara och en tjej som heter Ida delar lägenhet nu så det ska bli skoj.

Ha en skön kväll!

Det börjar med att jag vaknar av Mathias förskräckliga klockradio. Och självklart ska han snooza några gånger också..:) Men jag börjar faktiskt vänja mig och registrerar mest oljudet, stör mig inte lika mycket.
Fönstret som bara har stått öppet jättelite åker upp när det blir korsdrag av att han öppnar ytterdörren för att åka iväg till jobbet. Lite senare hör jag saaben komma åkandes, han har glömt något. Det är något med avgassystemet..

Jag kliver upp och äter lite frukost. Eller nej förresten, jag äter faktiskt ganska mycket frukost. Och jag ska dessutom träna snart så jag fyller på ordentligt. Igår kokade jag två ägg och när jag sitter vid bordet och äter min yoghurt så hör jag något som låter. Tjuter lite, nästan piper. Och det kommer någonstans från bordet, under min näsa. Jag lyssnar och undrar vad det är som försiggår, vad sjutton är det som kan låta så. Tillslut fastnar blicken på äggen och jag hör att ljudet kommer ifrån ena ägget...gissa paniken jag hinner få!!? Pip från ägget, vad?? jag har kokat det..åh herregud jag har ju kokat det..vad finns där i..?? Innan jag ser att en svag men lång spricka sträcker sig över halva äggskalet. Jag knäcker ägget, ser att det skvätter en del vatten, och pipandet tystnar. Jag andas ut.
Idag är en sån där skön morgon då jag har gott om tid och verkligen försöker njuta. Jag har till och med kokat en kopp kaffe. I vanliga fall dricker jag först på jobbet. Vi fick en perkolator (eller hur det nu stavas) av mamma och Bengt och jag älskar ljudet från dem av någon anledning. Gissar att det är från tiden med mormor och hennes dåvarande, att de hade det och att det blev ett mysigt välbekant ljud. Så låter vår också, men jag tror att när man kokar ganska lite kaffe, typ till en person, så tycker den inte att det är riktigt lika kul som att fylla den med 14 koppar. Den tjuter nästan också lite grann, som ett suckande, nästan som att man vill tycka lite synd om den, haha.

När jag sitter där och har skrapat upp den sista yoghurten och knastrat i mig hårdbrödmackan hör jag också att fläkten ovanför spisen låter ganska högt. Även när den är av alltså. Och när det går så tickar den ganska högt.
Trettio meter bort ligger en förskola och de är ute nästan jämt, oavsett väder, så jag hör även dem. Och det är ju ett riktigt mysigt ljud också, saknar när jag själv jobbade på förskola..

Nu är det dags att packa träningskladerna och matlådan och bege sig in till stan. Jag bävar dock, det har gått över till sommartid på bussarna och linje 5 som går härifrån till ett annat välbefolkat område på andra sidan stan är i vanliga fall jämt full, oavsett vilken tid man åker. Det är alltid en dubbel buss, med dragspel, och det händer att man ofta får stå. Nu har de alltså dragit ner tiderna ordentligt och igår när vi ca 12 pers skulle kliva på vid vår hållplats, kom vi knappt på. Och då startar bussen bara fyra hållplatser tidigare. Och mer folk skulle ju på efter vägen. Vissa kom med, andra inte. Heeeelt hysteriskt. Jag klarar mig ju bra, jag kan stå och gå och mår över lag väldigt bra, har inga barn, djur eller rollatorer med mig. Men hur gör de andra, de som inte är i samma sits som jag?
Ringde till UL sen och undrade hur de hade tänkt här? Och jag åkte ju dessutom kl halv tio på förmiddagen, inte ens rusning!! Antar att det blir samma om en halvtimme då jag ska iväg igen.

Ha en fin dag!

Hej hej!

Ville bara tala om att jag har haft en bra dag idag.
Jag cyklade till stan, gick och tränade (usch vad jag har legat av mig på sistone), jobbade och det gick fint det och cyklade sedan hem. Dock blåste det sinnessjukt mycket så under detta andra träningspass tjurade jag på och slet som tusan i vinden och sista biten (en sjukt jobbigt sluttande uppförsbacke som är grusad) var jag till och med tvungen att kliva av cykeln och gå. Helt färdig var jag.

Sen var jag och Mathias och handlade lite, jag bäddade rent i sängen (har ni tänkt på hur underbart härligt det är med fräscha sängkläder!?) och sen när jag skulle natta honom (ja jag ska förklara) så spelade de massa bra låtar som vi ofta lyssnar på tillsammans. Kort och gott, en bra dag.

Som en del av er vet så har ju min gube en aning oregelbundna arbetstider. Tider som innebär att han ibland kliver upp kl 04.00 på morgonen och de i sin tur då innebär att han måste nanna kudden väääldigt tidigt också. Och eftersom mina arbetstider snarare går åt andra hållet så är det en omöjlighet att gå och lägga mig samtidigt som honom. (Ibland kan vi höras på telefon på förmiddagen och han talar om att han precis är klar och på väg hem från jobbet. Då är jag precis på väg upp i trapphuset till mitt...).
Hur som helst, dessa kvällar, som ikväll till exempel, brukar jag ändå krypa upp i sängen och killa honom på armen ett tag. Så vi brukar skoja lite och säga att jag nattar honom...

---

Vi byter raskt samtalsämne; igår var jag och röstade, som jag ju i och för sig redan talat om. Och det gick faktiskt bra för mitt parti så det var skoj såklart! Såg ju dock också att det gick bra för "piraterna"...och jag väljer nog att inte kommentera det.
Jo, förresten. Tidigare ikväll satt jag i telefon med min mycket goda vän uppe i Umeå och vi pratade lite om hur vi röstat och varför och hur resultatet hade blivit. Vi pratade då också lite om "piraterna" och han skrattade och sa att han hade ett kort tag funderat på att rösta på dem i rent missnöje men tillade sedan något i stil med att "någon ordning fick det ju faktiskt vara". Och då slog det mig (ja ursäkta om jag inte fattat och tänkte på det tidigare) att det kanske är precis det som många gör. Röstar på dem (och säkert andra partier också) i rent missnöje mot mest troligt EU och parlamentets makt i det här fallet får man väl anta. Jag kommer ihåg inför förra riksdagsvalet så var det ju många som röstade blått bara för att de var missnöjda med Göran Persson, och jag är ledsen men den tankegången förstår jag verkligen inte. Och man kan ju verkligen säga nu att de får stå sitt kast... Och kanske är det även det man får säga till de som har "missnöjesröstat" på "piraterna", för det gick ju verkligen jättebra för dem, och in i parlamentet ska de ju tydligen.
Jag ska egentligen vara oerhört försiktig nu, jag har inte läst Piratpartiets politiska agenda, men man kan väl i alla fall säga att de är väldigt nischade.

---

Nu byter vi samtalsämne igen (välkommen till min värld där det är snabba vändningar. Och ett snabbt referat till min gamla bloggs undertitel: En blogg om virvlar). Böcker! Jag läser en galet bra bok just nu och jag vet att den är galet bra trots att jag bara läst ca en fjärdedel. Skumtimmen av Johan Theorin. Otroligt bra och spännade språk och en handling som gör att det kryper lite under huden. Igår blev det så spännande en sväng så jag var tvungen att göra något annat, enbart för att jag ville dra ut på det, för att det var så bra och spännande och jag ville inte att det skulle ta slut, haha.
Och den verkar ha allt; spänning, dramatik, känslor, sorg, kamp och åtminstone en, väldigt trasig människa...
Jag har även den andra boken, Nattfåk så jag misstänker att jag har många sena kvällar med tänd lampa framför mig. Och då mår jag riktigt, riktigt gott.

Tillslut vill jag skicka en hälsning till sötaste och modigaste Maria (nybliven Sundsvalls-bo) att du och din söta son får givetvis åka på alla semestrar ni vill med mig (eller vänta nu...om jag och Mathias gifter oss en dag får ni faktiskt inte följa med på smekmånaden!)!! Och Mathias skulle nog gärna bli charmad av Oscar igen :D
Vad gäller förlossningen så hänvisar jag till Webaid shop's sida. De "säljer"olika projekt som de knorrat till och gjort lite roliga för oss köpare. Köpte ju även en sak till via dem här om veckan som jag hintade lite om. Nu har ju Lina tagit sin examen (se bilderna längre ner om ni råkat missa det) och således också fått sina presenter. Vi hade en väldigt trevlig vana när hon bodde här, vi sågs ibland för äta frukost på stan. Och jag såg att Webaid hade ett projekt som innebar att skolbarn skulle kunna få frukost så att de klarade dagen bättre, och tänkte att detta då var den optimala symboliska presenten till henne.

Och just ja...nu kom jag på en sak till.. Jag har fler tankar om denna blogg, om ämnen som kan bidra. Någonting i stil med "Otroliga historier". Att plocka historier, givetvis sanna, som är någonting extra. Som är otroliga och det på vilket sätt som helst. Men som ändå kan förmedla något givetvis; eftertanke, glädje, kanske till och med sorg...
Jag har ett par personer i min närhet som har historier som skulle kunna platsa under denna rubrik. Med detta absolut inte sagt att jag kommer att skriva ett enda ord om det, men...måhända att jag kanske kommer att fråga dessa personer en dag. Och jag skulle givetvis inte yttra ett ljud utan deras godkännande. Inte för att det är kränkande eller "svåra" historier på det sättet, men givetvis känsliga och personliga.
Jag har faktiskt gjort detta en gång tidigare...och just den historien har ju faktiskt en liten fortsättning.
Hur som helst, det skulle vara kul. Har ni tips och tankar (som vanligt), hojta till.

Natti!

 


En sån här vill vi ha i vårt hushåll...

Från gårdagens lite glada och för många stämningshöjande inlägg, till ett av lite mer allvarlig, svår och uppenbarligen kontroversiell karaktär. EU-parlamentsvalet.

Idag är det dags. Har ni bestämt er? Ska ni rösta på parti, person eller både och? Ska ni rösta blankt? Ska ni rösta alls?
Jag har bestämt mig och kommer att rösta. Jag funderade på om man ska bojkotta hela EU-biten (jag personligen är lite tveksam till vissa delar) men inser samtidigt att ”bollen är i rullning” så jag hänger faktiskt på. Jag är absolut inte helt klar över för – och nackdelarna till EU och heller inte Lissabonfördraget (kära nån så krångligt) men som sagt, nu väljer jag att följa med.
Kommer även att rösta på person, det är lite spännande. Det har jag nog bara gjort en gång tidigare, i kommunvalet tror jag för ganska många år sedan, då en av mina orkesterledare kandiderade och dessutom för det partiet som låg mig närmast om hjärtat. Och fortfarande gör.

Kände att jag plockade lite poäng, det var nog förra helgen då jag faktiskt satte mig ner framför dator och sökte information om detta val (Ett fyrfaldigt leve för internet, det leve hurra, hurra, hurra, HURRA!!). Jag kikade lite på EU-parlamentets uppbygnad, den här sidan i kombination med denna gav faktiskt bra hjälp. Kika gärna runt lite på dem och få ett bra hum om hur det funkar nere i ”de viktiga kvarteren”.
Sen var det ju då detta med personval. Nu kommer jag inte exakt ihåg var jag var men jag är ganska säker på att jag från partiernas hemsidor fick den informationen som behövdes. De flesta har lagt upp tydlig information om sina kandidater. Hittade inte riktigt bra på vänsterns sida, miljöpartiet och sossarna hade däremot tydligt och bra. Likaså folkpartiet, kd och moderaterna. Centerns kandidater hittar jag så småningom och junilistan och piratpartiets hittade jag ganska omgående. Det är ju verkligen personvalen som partiera trycker på så det är ju lite märkligt att det inte är lika tydligt på alla partiers hemsidor, det är nog på just det forumet som många börjar leta.
Jag ska ärligt erkänna att jag kanske har gjort en miss när jag inte kikat upp Junilistans parti. Uppenbarligen har jag bara gått på de etablerade partierna. Piratpartiet...nja, ska ett så spetsigt parti få min röst i Europa?

Ska i det sammanhanget även passa på att länka till en pdf på DN’s hemsida som ger en snabb översikt över hur partierna ställer sig till bland annat växthusgaser, alkohol, polisiärt samarbete och fildelning. Enligt den sammanställningen så tar Piratpartiet ställning till tre av de sju frågorna. De är säkert kanon och gör ett jättebra jobb, men för min del så upprepar jag bara det jag skrev tidigare: ska ett så spetsigt parti få min röst i Europa?!

 

Vi lämar valet.
Mamma och Bengt lämnade Upplands slätter för cirka en timme sedan. Det är 6 grader ute, fruktansvärt grått och tråkigt så jag sitter här med gott samvete. Kände att det var nödvändigt att ta in de stackars blommorna från balkongen. Ska nog baka lite bröd idag kanske, måste gräva lite i skafferiet först.

Vi var ju förresten på Barkarby igår och shoppade lite. Jag kom hem med en ny bikini (ångestmoment 2009 men jag överlevde), en kjol, fyra böcker och en gardin till sovrumet.
Just ja, har funderat på om jag även ska skriva lite om böcker här på bloggen. Tror nästan det. Att läsa är ju faktiskt ett stort intresse och det vet jag ju att många andra också delar, så varför inte.

 

Det får räcka för nu. Vi ses i vallokalerna :)

Så igår, den stora dagen. Kusin Lina var först ut att ta en examen och det som sjukgymnast. Vid det anrika universitetet i Sveriges fjärde största stad. De närmast sörjande var samlade och laddade. Och som det fröjdefullt glada och sprudlande släkte vi är...äh, jag låter bilderna tala.
(jag är ju som ni vet och ser ingen stjärna på snygg layout, men jag ska lära mig...vilken dag som helst nu)

 

Vi börjar med kvällens vackraste stjärna...

 

 

Som bekant för många av er så var ju jag och mina far och mina syskon i Frankrike i somras och bilade runt och hade en mysig semester. Och det är ju dessutom så att min far trivs oerhört bra i detta land; klimatet, haven, språket (jag känner ingen som kan prata så förhållandevis lite franska men som förstår så förhållande mycket. Skithäftigt!) ,alla smådelikatesser som ost, olja och vin (såklart). Så vi hann knappt hem förrän han började planera för detta år och att vi kunde gärna få göra någon form av repris.

Jag gjorde klart tidigt för honom att han inte skulle räkna med mig eller guben, vi kommer inte ha råd och kommer inte heller att ha någon vidare semester i år. Hur som helst så visade det sig att eftersom jag nu jobbat ett bra tag med det jag gör så är det så att jag har 5 veckors semester. Och jag måste ta ut minst fyra, sammanhängande. Förr eller senare. Så jag började då fundera igen på det som pappa hade sagt.
Så igår kväll då satt vi i luren och pratade om ditt och datt och kom då slutligen in på detta med semester. Och jag sa det att det kanske visar sig att jag ändå måste ta lite semester så då kanske jag lika gärna kan göra det i september... Bara för skojs skull började vi leta på internet efter bostäder i Frankrike och då gärna i den sydöstra regionen som min pappa är mest förtjust i. Han vill vara borta fyra veckor, eller i alla fall minst tre. Och för att göra ett tre timmars samtal kort, det slutatde med att vi ”bokade” två boenden. :P
Ett på Narbonne Plage (där vi även var i somras) och ett i Gruissan, några mil längre ner. Men han väljer nog Narbonne Plage.
Tanken är då att han ska vara där och sen är vi barn med våra respektive givetvis välkomna som och om vi vill.

Så egentligen...boendet är bokat (och dessutom skitbilligt) och ryan air flyger hyfsat nära...så det är nog lika bra och börja spara.
Nästa utmaning är att Mathias också ska få ledigt. För mig var det ju faktiskt tvärtom, jag MÅSTE vara ledig.

Nu ska jag återgå till min gube och mitt glas vin. Mamma och Bengt  är på ingång!

På återhörande...

Tjipp!

Sitter på jobbet och äter någon form av lunch. Förmiddagen började oerhört segt så jag hoppas att det lossnar lite nu.
Ikväll kommer mor och Bengt från nordligare breddgrader och imorgon ska kusin Lina firas för att hon är färdig sjukgymnast. Tyvärr säger rapporterna att det kommer att regna..

Jag ska försöka hinna med att skriva ett inlägg till senare idag, min far och jag satt i telefon i nästan tre timmar igår och spånade på en semester... Jag återkommer :)

Jag har dessutom försökt att snygga till den här bloggen lite men misslyckats gravt som ni kanske ser, och alltså inte ser. Vi får se hur länge jag orkar hållla på att tjorva innan jag ger upp.

Nu, åter till barnförsäkringarnas underbara värld!

På återhörande..

Dessa två samt tre flaskor till av olika storlekar och volymer blev det tillslut. Runt fyra-fem liter lite höftat.



Enligt Leilas recept på recept.nu så är det

• 1kg rabarber
• 1,78 liter vatten
• 4,5 dl socker
• saft från 1 citron

Jag har varit ganska så exakt med kilot rabarber, har inte måttat de exakta 178 centilitrarna, har minskat sockervolymen eftersom och det är fortfarande supergott. Dock går man väl miste om lite konservering om jag inte misstar mig helt. Jag återkommer med eventuella konsekvenser. Sen har jag använt mig av citronkoncentrat och eftersom jag inte vet hur det motsvarar saften från en citron så har jag chansat ganska rejält.

Till dagens dubbla sats har jag haft totalt 5 dl socker och ca 60 cl citronkoncentrat.

Nu är det dags att nanna kudden, sov gott!

Tänkte skriva ett par rader om att ge. Ge pengar är väl det vanligaste förekommande. Som jag har nämnt tidigare, jag vet absolut inte mycket om detta, men delar mer än gärna med mig av det lilla jag vet.

Jag tänkte börja med ett bra första-tips, nämnligen att kontrollera att organisationen/föreningen etc har ett 90-konto. Jag har kikat lite extra på Stiftelsen för Insamlingskontrolls hemsida och detta är vad de verkar för:

 

"att insamlingar bland allmänheten för humanitära, välgörande och kulturella ändamål, miljövård, naturskydd och andra allmännyttiga ändamål sker under betryggande kontroll,
att insamlingar inte belastas med oskäliga kostnader,
att sunda marknadsföringsmetoder används på insamlingsområdet samt
att ändamålsenliga metoder för insamlingskontroll utvecklas.

SFI meddelar föreskrifter och anvisningar för innehavare av 90-konto samt är behjälplig med råd.
SFIs föreskrifter och anvisningar för 90-konto ska följas av alla organisationer som SFI godkänt som 90-kontoinnehavare.
SFI ger allmänheten information om de organisationer som har 90-konto."
(och följande uppgifter är då givetvis hämtade från ovanstående hemsida)

 

Gissar själv att det självklart inte är en 100% garanti för att just dina pengar förvaltas väl men det är en riktigt bra början och dessutom så kan man bli av med sitt 90-konto om man inte följer SFI’s regler. Blev ju även nyfiken på detta så jag klickade vidare för att se om det fanns några som ”lyckats” med detta, och jo då.
Hittade en gammal bekant till mig, en organisation som jag tyckte hade en kanonidé för insamling, nästan för bra för att vara sann. De låg under Läkarmissionen och skötte insamlingen via bland annat sms. Jag tyckte att detta var kanon, du kunde välja själv om du ville skänka 2, 10, 50, 200, 5000:- osv varje månad, du kunde byta belopp, pausa, stoppa och allt sköttes jättesmidigt via sms. Och nästan bäst av allt, de administrativa kostnaderna skulle i princip landa på noll (kommer inte ihåg exakt hur det stod). Jag trodde på detta hela tiden och tyckte som sagt att idén verkade jättebra. Det står jag fast vid än idag, men jag undrar vad som hände. Jag vet att jag själv avslutade det hela och nu hittade jag alltså igen dem på SFIs hemsida under konton som drogs in 2006 och med motiveringen att de ” har delat ut för lite till ändamålet samt haft för höga förvaltningskostnader.” Undrar som sagt vad som hände.
Funderar på om de har något att göra med Webaidshop som även den ligger under Läkarmissionen, för går man till webaid.se så kommer man till Läkarmissionen. Någon annan som vet kanske? Kan ju  knappast vara en slump.

Och jag antar att jag redan har gjort en snygg övergång... Nämligen till just Webaidshop. De har tagit hjälpen ett steg till, nämligen att vi som givare också ska få något tillbaka. Ett citat från deras hemsida lyder ” begripligt paketerade produkter” vilket jag tycker är en utmärkt beskrivning.  Från 50:- och uppåt kan du beställa dessa finurliga och viktiga ”projektdelar” som då även kan bli en finfin present.
Funderade på för några veckor sedan på vad jag skulle ge till min kompis lilla dotter som skulle döpas, och kom då på att en ordentlig förlossning med utbildad personal etc (vardagsmat för oss) kan vara en bra symbolisk present. Jag har även beställt en sak till men kan inte riktigt prata om det förän i helgen.

Och när jag var inne på Webaidshops hemsida såg jag även en annan intressant sida tillika idé, som också verkar helt kanon! Även den under Läkarmissionen (ingen aning hur jag halkat in på just dem, haha). Har inte hunnit kika så mycket på det, men innan du ska handla via internet närsta gång, gå först in på Godhandling.se och handla via dem, så hjälper du företag att hjälpa, utan att det kostar dig en enda krona (ja, förutom det du i vilket fall var på väg att köpa).

 

Till sist vill jag nämna några ord om en viss barnrättsorganisation som kan vara intressant för dig som funderar på att bli fadder. Plan är den organisation som jag är mest påläst om och då också den som jag  bäst kan yttra mig om.
Blir du fadder via Plan så bidrar du med en summa varje månad som går till en hel by och deras invånare (finns även mer specifika fadderskap, kika in på deras hemsida så kan du läsa mer) och de projekten som de själva tagit fram som viktiga för just deras by. Du får ditt eget fadderbarn som du kommunicerar med och får rapporter om både barnet, dess familj och hela byn. Men pengarna går alltså till hela byn.
Jag har själv varit fadder i snart 9 år och dessutom fått möjligheten att besöka en by på plats i Guatemala. Mitt eget fadderbarn bor i Mali men när jag var i Guatemala som volontär så var jag och hälsade på mina syskon och deras mammas fadderbarn. Det blev dessutom med väldigt kort varsel och tråkiga omständigheter, och Plans personal var helt fantastiska. Vi hade en jättefin dag i området och sen skjutsade de mig både hem och till flygplatsen när jag behövde åka hem till Sverige illa kvickt.
Skickade även ner en engångskamera till mitt eget fadderbarn så jag har nääästan varit där :).
Så, jag såg kontoren, breven som ska postas eller delas ut, skolorna, barnen, föräldrarna, brunnarna osv.

 

Det jag personligen tycker är viktigt är hjälp till självhjälp och att det gagnar så många som möjligt. Mikrokrediter till exempel  är ett jättebra exempel på detta. Kan skriva mer om just det en annan gång.

 

Sådär, en liten lång sammanfattning. Har jag skrivit något bra/dåligt/felaktigt/korrekt, säg gärna till så får jag må lite gott eller skämmas och snabbt som ögat rätta till.

Nu måste jag ta hand om min rabarbersaft :P